Aftonbladet – 19 november 1874, sida 2

tt ERREENENE ann Å men denna natt dref honom en oemotståndlig ingifvelse att genast fortsätta färden dit. Under det han äkte genom de tysta och nu ödsliga gatorna, erinrade han sig med ens hvad det var, som han förgäfves sökt påminna sig och som honom omedvetet hade plågat honom samt au gjort honom så ifrig att komma hem. Det var en dröm, ingenting annat än en dröm, från hvilken lokomotivets gälla signal hade väckt honom. Huru klart han nu mindes den samma! Han tyckte sig hafva hållit i sina händer: ett bref, tätt skrifvet på fyra sidor, och ba visste det vara gkrifvet af hans hustru, Först hade den välbekanta handstilen synts honom ganska läslig, en då han försökte tolka innehållet, bleknade orden alt mera, blefva otydliga: från papperet steg en olidlig graftukt, och med vämjelse kastade han brefvet ifrån sig. Då han nu påminde Big detta, ryste han ofrivilligt, men som han icke var vidskeplig, behexskade han sig at och upphörde att oroas sf em blott öm. Vid trädglrdsgrinden bortskickade aan droskan och gick sakta in bakvägen för att ej störa husets sofvande izxvånare. Väl vetande att för honom ingen gömn under den återstående delen af nåtten var att vänta, begat han sig till sitt arbetsrum och satte sig ned för att skrifva, Men han kände ingen arbetsbåg; han kände sig trött och ned. stämd — i hura hög grad, derom VitndZe bäst hang bleka, infallna ansigte, i ; Fanta NV