Aftonbladet – 18 november 1874, sida 2

kyrka invigdes och tvåhundra år sedan less föregångare, St Olofs kapell, var föremål för enahanda högtidlighet. Gudstjensten kommer nämnda dag — första adventssöndagen — att hållas med stor högtidlighet och församlingen torde äfven på annat sätt komma att fira dagen. (D. N.) — Par Bricoles hundraärsfest, som i sår firades å härvarande börs, bade, såsom var att förvänta, inom dessa lokaler samlat ett synnerligen talrikt antal af det lysande sällskapets ledamöter, antagligen bortåt 1000 personer, deribland deputerade från filiallogerna. Till och med från vårt rannrike Danmark hade en framstående iteratör, hvilken vid ett föregående besök härstädes intagits gom medlem af bricole: riet, nu instält sig i vår hufvudstad till leltagande i firandet af den 17 November 1874, hvilken dag i gamla handlingar uppgifves såsom hundrade årsdagen af den dag, lå de tre första riddaregraderna första sången voro samlade. Enär grannlagenheten torde bjuda, yttrar D. B., att, då det säller ett slutet ordenssällskap, icke inlåta sig på något närmare relaterande affestens letaljer, måste vi inskränka oss till uttalandet af det allmänna omdömet, att högtidligheten var lysande, så i dekorativt hänseende gom äfven ur öfriga synpunkter taget. Alt hvad hufvudstaden eger framstående i konstnärsväg hade ock villigt lå. nat sin talang till förhärligandet af dagens betydelse. En storartad procession inledde testligheterna, som fortsattes med särskildt komponerad festouvertyr, utförd af k. hofkapellet, tal af en bland sällskapets högst appsatte, kantater — så väl ensemblesom solosaker — utförda af sällskapets utmärkta kör och ackompanjerade af k. hofkapellet, vidare föredrag i bunden stil samt en förut omtalad dramatisk skizz, behandlande anledningen till sällskapets uppkomst m. m. Under det i öfre börsvåningen försiggick len mera intellektuella delen af festiviteten, voro i stora börssalen vidtagna anordningar, bevisande att äfven det materiella intresset blifvit tillgodosedt. Der serverades nämligen senare på aftonen supg. Festlokalerna voro fylda, så långt utrymmet det möjligen kunde medgifva, och ändå kunde på långt när icke åt alla ordensledamöter, som det önskat, medgifvas tillträde till högtidligheten, ett förhållande, förklarligt nog, då man betänker, att det lysande samfundet endast inom hufvudstaden lärer räkna mellan tre och fyra tusen ledamöter. Af mera framstående skalder och förfat tare som sällskapet till ledamöter räknat, appräknar P. T. följande: OC. I. Hallman, C. M. Bellman, O. Kexål, B. Lidner, J. H. Kellgren, J. G. Oxenstjerna, J. D. Valerius, N. v. Rosenstein, A. N. ClewbergEdelcrantz, C. J. Lindegren, Cl. Livijn, J. M. Stjernstolpe, B. von Beskow, C. F. Dahlgren, J. L. Heiberg, m. fl. Bland tonsättare: kapellmästarne Uttini, Naumann, H2ffner och J. F. Berwald, abb Vogler, Edåv. Brendler, A. Randel, F. J. Preumayr, J. C. Boman, m. fl. Bland solosängare: C. M. Lundström, Petter Bruhn (om hvilken Bellman yttrat, att ingen så som denne ätersifvit hans sånger), Karsten, Du Puy, Valerius, Pettersson, Bengt Heving, G. Collin, Ax. Arv. Raab, N. F. Borgstedt m, fl. Dessutom prydas de äldsta matriklarne af namnen Elis Schröderheim, Claös Flemming, Carl Lagerbring, teaterdirektören zrefve Carl Fersen, Lars von Engeström, Jacob Tengström (sedermera erkebiskop i Åbo) m. fl. — Gfäfva. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn har af generalkonsul O. F. Öberg fått emottaga 250 kronor. — En afgjord ordningsfråga. I sistl. Maj månad inlemnade kommissarien i första polisdistriktet J. E. Norrlin till öfverståthållareämbetet för polisärenden en skrif velse, i hvilken han på uppgifna skäl och med åberopadt stöd dels af k. m:ts förordning ingående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade Irycker, dels med hänsyn till öfverståthålareämbetets kungörelse angående särskilda eskrifter för Stockholm utöfver hvad ordlingstadgan för rikets städer innehåller, öreslår, att öfverståthållareämbetet måtte öranstalta om föreskrift om, att alla vid Österlånggatan jämte till den samma stötande sränder samt vid Järntorget och Järntorgsratan belägna krogar hädanefter måtte stängas senast kl. 10 på aftnarne. De skäl, poliskommissarien Norrlin härrid åberopade, kunna ungefärligen sammanattas sålunda: Österlånggatan jämte de sränder, som sammanföra den samma med Skeppsbron, hafva under loppet af många är Itgjort platser, dem trafikerande gerna afållit sig ifrån, till följd af det vanrykte, i vilket de kommit, såsom utgörande sam-l: iogspunkter för oordningar af alla möjliga lag. Oaktadt mycket ätgjorts till förecommande af denna mängd af störande uppräden, qvarstå ännu krogarne med det fverhand tagande superiet samt dess följelagare slagsmål och annat öfvervåld, hvilket å sista åren gifvit kringboende ordningslskande personer rättmätiga skäl till klasomåls anförande. Närmaste orsaken till lessa oordningar måste numera tillskrifvas främsta rummet det stora antal krogar, om äro belägna i dessa trakter samt sjönäns, stenkolsbärares och sjåares förkärlek ör dessa ställen, till följd af deras undanömda läge. Om härtill lägges, att den lass af arbetare, som företrädesvis besöker essa utskänkningsställen, numera har ida större arbetsförtjenst än förr, hvilen till större del lägges ned på kroen som står öppen till kl. 11 på aftarne, så inses lätt i hvilket försoffadt illstånd arbetaren efter ymnigt drickande egifver sig till sitt hem Kommissarien lorrlin bifogade derjämte sin ofvan nämn!