Aftonbladet – 17 november 1874, sida 2

STOCKHOLM den 17 Nov. Haas helighet har nu gifvit svar på Gladstones broschyr — kort men karakteristiskt, Det var till en deputation af engelska katoliker, som Petri efterföljare behagade afgifva sitt svaromäl. Enligt ett telegram till Daily News hade det följande lydelse: Påfven har i dag på morgonen (den 10 November) mottagit flere katolska engelsmän och bland annat yttrat följande till dem: En f. d. minister i ert land, som jag alltid trott vara en moderat man och som, sanningen att säga, under den tid han var vid makten, aldrig lade i dagen några våldsamma afsigter mot katolska kyrkan, har nyligen fått hufvudet förvridet af det förfaringssätt, som användes af en annan minister i ett annat land, och, likt en huggorm, har han hväsande upprest sig mot den helige Petri båt. Jag har icke läst hans bok, ty jag tyc: ker icke om att läsa hädelser; men efter hvad jag hört sägas, smickrar den sg, k. li berale ministern de engelska katolikerna och försöker bringa dem på den tanken, attjag önskar, att de skola bryta tro och lofven mot sin suverän och sitt lands lagar. Slagen med häpnad öfver de framsteg, som den katolska religionen gör i England, söker den fallne ministern att hindra kyrkans glänsande framgångar genom att på sitt sätt tolka afsigterna och önskningarna hos Jesu Kristi fattige vikarie. En stor furste (Karl den store) sade, att till och med om kyrkan skulle utöfva en ansenlig tryckning på folkens samveten, skulle katolikerne fördraga den, till följd af det intresse de hafva att icke söndra sig från kyrkan. Detta är sant; men våra dogmer, längt ifrån att vara tunga att bära, äro ljufliga och lätta, De, som vilja skilja sig från dem, äro icke längre katoli ker; de äro tusen gånger sämre än protestanterne och de otrogna; de kalla sig katoliker, men äro endast varelser i ständigt uppror mot kyrkans lagar och mot Gud sjelf. Journal des Debats korrespondent meddelar den 10 dennes följande närmare upplysningar om resultatet af de allmänna val, hvilka söndagen den 8 företogos till det italienska parlamentet. Korrespondenten skrifver: Ehuru valen gifvit anledning till talrika nya omröstningar, kan man dock redan nu göra sig en bestämd föreställning om hvad den nya kammaren skall blifva. I den samma komma att finnas 300 ministeriella och 200 oppositionsmän af alla färger. Denna opposition är långt ifrån att bilda ett kompakt helt; till och med absoluta meningsskiljaktigheter äro rådande bland dess medlemmar. Sålunda är det kinkigt att förneka, att i de södra provinserna, der oppositionen har majoritet, hvad man kallar det klerikala elementet utöfvat en viss tryckning, emedan dessa provinser just äro de, der presterskapet har största inflytande. Emellertid är en af de förnämsta punkterna på vensterns program, att man icke skall hysa något undseende för presterskapet och att man skall behandla det på preussiskt eller bernesiskt sätt. I samma södra provinser tycker man, att regeringen icke depenserar nog, emedan man behöfver ansenliga belopp för förbättrande af kommunikationerna och för alla slags offentliga arbeten. I Piemonte deremot, hvarifrån också oppositionen erhållit några representanter, önskar man framför alt besparingar. Samma motsägelser ega rum rörande de militära utgifterna. Några, som stå under preussiskt inflytande, tycka att man icke rustar nog, under det andra äro af den åsigten, att man gör det alt för mycket. Äfven med afseende på politiken i dess helhet råda stora meningsskiljaktigheter. Den gamla venstern skulle gerna vilja fordra allmän rösträtt, medan den unga venstern, bestå ende, som man vet, af mycket gammalt folk, skulle vilja åtnöja sig med administrativa reformer. Resultatet bäraf är, att en ven sterminister är absolut omöjlig. I den nya kammaren, likasom i den gamla, kommer oppositionens makt att inskränka sig till att framkalla kriser, då opinionen är delad, och att ersätta en minister med