Aftonbladet – 16 november 1874, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. — En högst märklig rättegång har i dessa dagar ådragit sig hela det bildade Rysslands uppmärksamhet och fylt de ryska tidningarnas spalter. På de anklagades bänk satt nämligen en abbedissa och dertill en af de förnämsta i ryska riket. Stående i relationer med de förnämsta personer i kejsarriket, har hon varit ryktbar för sitt mäktiga inflytande och sitt aldrig svigtande nit för tron samt sin förmåga att tjena de ändamål, som under senaste tid inom de högre kretsarne stälts i samband med ifvern för kultens utbredning. Abbedissan Mitrofania, 52 år gammal, är af hög börd. Hennes fader, baron v. Rosen, var under en tid af kejsar Nikolai regering ståthållare i Kaukasien och hade gifvit henne en vårdad uppfostran. Dottern var hoffröken hos kejsarinnan, men efter faderns död afgaf hon år 1852 klosterlöfte och ingick i ett grekiskt-ryskt kloster, hvarest hon efter hand blef alt mera bemärkt och omsider 1861 hade stigit till abbedissa. Hon hade gjort sig känd för sin organisatoriska talang och sitt nit att höja klostrets välstånd. När man derför behöfde en kraftig hand för att upphjelpa en i obestånd råkad diakonissinrättningi Petersburg, som stod under mäktigt beskydd, kallades abbedissan Mitrofania år 1865 att taga dess styrelse om hand. Senare har hon jämväl fått uppdrag att bilda två andra diakonisshem i Ryssland. Det nit hon nu begynte utveckla för inrättningarna, synes emellertid icke hafva varit af oklanderlig beskaffenhet, ty det har fört henne inför domstolsskranket — och dermed har äfven fö hänget gått upp till en hel serie af bedrägliga fö faranden, växelförfalskningar, lock och förespeg lingar samt andra olofliga utvägar, genom hvilka den ryktbara abbedissan velat förskaffa sin diako. nissasyl medel: att existera och utveckla sig. Länge hade abbedissan sutit häktad såsom svårt komprometterad i förbrytelser af angifvet slag. Då man besinnar hennes samhällsställning, det inflytelserika beskydd hon åtnjutit och den sannolika önskan från de andliga myndigheterna: sida att så vidt möjligt söka förebygga en rät tegång mot en i klosterhierarkien så högt stå ende qvinna,. är detta redan nog för att inse at abbedissan Mitrofania måste vara starkt misstänkt för att blifva öfverlemnad irättvisans våld. tegången har omsider nyligen börjat och tillop pet af åhörare skall vara utomordentligt stort. Hon har förfalskat växlar och testamenten til ett belopp af mer än en million rubel silfver Domstolen i Moskva dömde henne till flere års straffarbete i Sibirien. Abbedissan har itrots a: dessa brott icke väckt den stora ovilja hos me nigheten, som man kunnat vänta, emedan alls hennes brottsliga värf icke gått ut på egen vin Ha utan de klosters och anstalters förkofran hvilka stått under hennes vård och hvilka hor trodde sig böra tjena med alla medel. Såsonm betecknande för den rådande stämnihgen inom andliga kretsar omtalas att presterskapet i kyr korna höll förböner för henne under hela der tid rättegången varade. Till de mindre knepen, men dock icke utan sir komiska sida, höra äfven bennes beräkningar pi den menskliga fåfängan. Så fick hon en gång höra af en person att denne vore anmäld till Sta nislai-ordens 2:dra klass, men icke var säker pi att få den. Hon erbjöd sig genast att med sin: mäktiga relationer hällre skaffa honom den för nämligare Anma-ordens 2:dra klass, naturligtvi mot ett par tusen rubels betalning, som hon sad sig behöfva för sakens framgångsrika bedrif vande. Penningarna betalades henne genast, mel mannen fick aldrig mera än Stanislai 2:dra klass När jämväl denna lilla episod omtalades infö rätta, sökte Mitrofania urskulda sig med att ho1 gjort sitt bästa för mannen, och att denne ick ens hade fått Stanislai, om icke hon funnits. Abbedissan var hela tiden inför rätten ikläd full skrud med staf i handen, till tecken af sir värdighet, och utmärkelsetecken, bland hvilk: ett af diamanter blixtrande kors, ett vedermäl afftidigare kejserlig gunst.