endevotum, derför att han meddelat en lägre underordnad en s. k. skrapa och att konselj presidenten med anledning deraf högtidligt förklarat att, om dagordningen antogs, skulle tinget upplösas. Den förenade vensteras motståndare inom såväl tinget, som pressen, hafva knappt funnit ord nog starka för att klandra dess tillvägagående i denna sak, på samma gång de betecknat den af regeringen afgifna förklaringen såsom varande på sin plats. Så slutar Dagbladet sina betraktelser öfver denna sak: Skålunda hafva vi genom det hänsynslösa sätt, hvarpå den förenade farit fram i denna sak, blifvit drifna till randen af en stor politisk konflikt, med anledning af en en skellärare meddelad tillrättäVisning. Ministeren har ju under den hittills förflutna delen at riksdagen redt sig godt med tinget. Flere stora och betydelsefulla lagförslag och åtskilliga dussin mindre hafva passerat den normala vägen utan att vålia någon sammanstötning. Feån regeringens sida hafva icke blott ljudit försonliga ord, utan den har också jusi genom koltuaministern, i och med det vigtiga och omtvistade förslaget om prestlöneregleringen, haft tillfälle att i handliag visa sig tillmötesgående. Det föreligger alt.ö icke nigot som hälst allvar ligt politiskt ekäl till on afgörande brytning, och under skdana förhällanden skulie så en vinkafhr Berg — i anledning af en sak som för en sådan situation rent af biifver en löjlig obetydlighet — de båda statsmakterna drifvas mot hvarandra i en konflikt, som skulle skaka hela landet. Vi kunna icke tro att man verkligen vill drifva det sä längt och hoppas att man må gå tillbaka, innan det kommer till en sädsn ytterlighet. Gref Holstein Ledreborg höll i går (i torsdags), omedelbart före ministå rens uttalande, ett föredrag, hvarl han i; motsats mot audra venstermän reducerade kultusministerns förbrytelser till mindre ba rocka dimensioner, åtminstone till sådana, att det vore omöjligt att på dem grunda ett misstroendevotum, Det är möjligt att detta kan vara ett tacken till en annanl uppfattning af saken hos partiet, än den som dittills kommit till tals. Men det är asturligtvis också möjligt att detta icke är händelsen. Hufu det än mb Vara, säga vi att, ehuru önskligt det än ur partisynpnnakt vore att den förenade följde den afhr Berg föreslagna halsbrytande vägen, så vilja vi iock för landets skull hoppas att vi icke mätte blifva vittne till en sådan vidanderlighet, som man knappast kunde tänka sig i Sandwiebsöarnas parlamezt och som borde vara omöjlig i ett politiskt fullmyndigt land. Ännu mer passioneradt yttrar sig venaterns organ, Morgenbladet, som naturligt vis kastar hela skulden på regeringen. Dess ledande artikel för i går börjar på följande sätt: Gärdagens förhandlingar förde den Andersen-Kjeldernesska sskon in iett nytt skede. Hr Fonnesbech (konseljpresidenten) framträdde å ministårens vägnar med en förklaring att regeringen såg sig nödgad att använda de konstitutionella medlen mot dagordningen. Härigenom erkänner således regeringen i sin helhet sin med brottslighet i hr Worsases förkastliga handling. Detta är altså en sak, hvari det för hela samlingen af Worsaaer, Kleinar, Fonnesbechar och Tobiesener bär eiler brister; här hafva vi de grundsatser, med hvilka den nya minoritetsministören står eller faller; här är den ömma punkten, som icke får beröras, utan att dessa herrar skrika till i korus. Fråga icke längre om denna regerings grundsatser: vi känna dem nu. Om detta halfva dussin af Lilliput-politiker icke få lof att hundsa sina ämbetsmän; om de icke få utöfva sin administrativa myn dighet med okontrollerad godtycklighet; om de icke få döma siaa medborgare utan förhör och ransakning; om de icke opåtaldt få trampa alt sundt förnuft och all rättskänsla under fötterna; om landets representation, som är vald och kallad att vaka öfver regeringens lagliga och rättvisa förande, icke låter så grofva och upprörande missbruk gå oanmärkta förbi; om folketinget nyttjar sin konstitotionella rätt att ogilla så oer hörda makt-missbruk, en så skriande orätt visa — så rota desea herrar sig i bop, stå rygg mot rygg och taga sin tillflykt til: de konstitutionella meålen. Men det är godt att vi ändtligen hafva det band, som båller våra ministrar tillsammans, att vi omsider lära känna de faror, vid hvilka de icke lemna hvarandra i sticket. Som telegrammet omförmäler, vågade dock icke venstern drifva saken till sin spets utan, sedan Berg återtagit sitt förslag till dagordning, antogs med 55 röster mot 35 Holstein-Ledreborgs förslag att förhand lingarna skulle afslutas, hvarefter dagord ningen enhälligt förkastades.