Aftonbladet – 13 november 1874, sida 3

soner, hvilka förf, önskar visa någon sär skild artighet. Det der lät ju så förnämt och nedlåtande, att man nästan kunde tro brefveng författare vara någon inkognito kringirrande tronpretendent. Europa har ju för närvarande särdeles god råd på såJana slags turister. Men vi misstogo oss. Stockholms Dagblad upplyste, att brefven — skrifna på franska — äro författade af en fru Carla Serena, som anlände hit förliden sommar, under det att arkeologiska kongressen var här samlad. Det var altsk ingen annan än vår itaHenska med de många språken, många rekommendationerna och många tidningarna! Dagbladet upplyste vidare: bland de be: kantskaper, hon gjort i Stockholm och öfver hvilka hon uttalar sig med största välvilja (!) och tillgifvenhet, är äfven konung Oscar II:s, Han lär också, såsom erkänsla för hennes i dep ntländska pressen meddelade fördelaktiga omdömen om Sverige och dess inbyggare samt såsom aktning för hennes literära förtjenster, hafva tilldelat henne medaljen pro literis et artibus: Vi vilja nu icke neka ka att de citerade orden förekommo oss innehålla Btskilligt at betänklig art. Att råka ut för en kringresande skriflysten dams välvilja ooh tillgifvenhet måste sannerligen icke vara någon rolig sak, ieke ens för en konung: vi minnas ju väl, huru Fredrika Bremer på sin tid jämmerligen plågade den stackars Pius IX. Det var dock en annan sak, som egentligen fäste vår uppmärksamhet, Det förmodades att Sveriges konung gifvit fru Carla Serena ett vedermäle af er känsla för hennesi den utländska pressen med: delade fördelaktiga omdömenom Sverige. Hvarför då icke sanningsenliga och insigtsfulla omdömen? Har den goda frun kanske lagt an på att endast smickra oss och puffa för osg? Det tillades visserligen att fru Serena erhållit det kungl. nådevedermälet på grund af aktning för henues literära törtjensjors, Men om pH de Hiterjra för