Aftonbladet – 13 november 1874, sida 3

Literis et Artibus. Ett tids-tecken. I kongressäagarne, dv. 8. förlidne Augusti, då arkeologerne och statistikerne förgamlat sig i Stockholm, hörde man äfven omtalas, att till oss. anländt ett italienskt Zrpotimmer, som kunde tala fem (5) lef vande språk, medförde ett hundra femtio (150) rekommendationsbref och skulle, från vår med hennes närvaro lyckliggjorda hufvudstad aflåta korrespondensartiklar till sju (7) tidningar någonstädes i verlden, vi tro att vi hörde uppgifvas Antwerpen, Paris, Rom 0, 5 v. Vi fäste oss icke närmare vid denna hemsökelse. Det är ju nu för tiden en hvardagssak, att folk, som icke har eågonting nyttigt att göra, reser verlden omkring, för att taga den i ögonsigte genom värdshusfönstren och sedan låta betala sig derför i utbyte mot korrespondenger i tidningarnas spalter, yresebref, insryck i främmande land och hvad alt denna oftast lika innehållssom formlösa literatnr må heta. Besöktes vi icke nyligen af en herre, som kallade sig Eugåne Peschier och i ett bref till Neue freie Presse beskref huru han från det på Blasieholmen belägna Grand höåtels balkong såg Norges fjäll, beströdda med villor, såg järnvägstågen ila öfver Norrbro m. m, i samma frihandsstil! Vi skulle häller aldrig vidare tänkt på den så kraftigt rekommenderade, mångtalande och mångskrifvande italienskan, om vi icke här om dagen Jäst i Stockkolms Dagblad en notis, under titeln Skandinayviska bref. Det ärade bladet berättade, att från hr Ivar Heggströms tryckeri nyligen ut kommit en bok i 50 exemplar, icke be stämda för bokhandeln, utan blott att utJalag bland förtig Vänper och sådana per