Aftonbladet – 13 november 1874, sida 3

stolt öfver sitt öfverhufvud, som så väl förstår att styra det samma, Fru Serena öfvergår derefter så små. ningom till en beskrifning på audienslokalen, i hvars sympatiska luft hon riktigt kände ett välkommen, Kursiveringen är icke vår. Ändtligen kommer konungen, helsar henne vid namn, räcker henne handen, talar till henne än på svenska, engelska, tyska, italienska, för att riktigt känna henne på pu!sen, men alt på det mest affabla, agreabla, intressanta, imposanta och bienveillanta sätt. Han sätter henne i Vu stol och berättar henne en män? enskild heter om landet, sedvar-,na etc. Detta enligt fru Seren2, egen beskrifning. , I ett Iörjande bref — — — men kanske iasaren redan har nog af fördelaktiga omdömen? Vi vilja to det, Annars hafva Vi ingalunda ännu uttömt förrådet på Sve riges lycka, bildning, frihet, ära, enighet 9. 8 V. under don älskade, käre, tillbedde, populäre, vördade och vise konungens redan hela två år långa styrelse. Men, såsom sagdt, det kan vara nog, och mera än nog, af dessa omdömen. Hos utländingar, hvilka, såsom t. ex, engelsmän, italienare, belgier, icke äro lika skönt lottade som vi, måste naturligtvis dessa upprepade fördel aktiga omdömen väcka uppståndelse; hos 058, som stå upp öfver öronen i lyckan, lönar det knappast mödan att vidlyfligt tala om sakon, Det är dock sant, denna ljusa tafla företer en mörk punkt, som likväl redan är stadd i försvinnande. Vi nämnde nyss, att i ett af fru Carla Serenas bref förekamer en jämförelse mellan konung Oscar II och hans aflidne broder Karl XV. Konung Karl, heter det nästan förebrående, afgudades, och honom förlätog Bjelfva hans fel, oaktadt de hotade inverka på landets seder, Men lyckligtvis hafva svenskarne i detta aiseende erhållit i konung Oscar II en reformator, Den anda, som herskar i det närvarande hofvet, är den mest allvarligar Qch vidare, Det goda förbål.