Aftonbladet – 13 november 1874, sida 2

DOKTOR CAMERON . ROMAN I TVÅ DELAR AF GERALD GRANT, Öfversåitning från engelskan AF ITHORA HAMMARSKÖLD. SJETTE KAPITLET. James Cameron gick genast upp i sitt rum och stängde dörren efter sig; sedan han gjort detta, stod han alldeles stilla och drog ett djupt andetag, såsom man gör, då man undsluppit någon fasansfull syn, Han var ej den man, som lätt kunde förkrossas; det fans icke mågon pröfning, huru stor som hälst, som han icke skulle kunnat bära, men för synd, för skam och vanära drog han sig rysande tillbaka. Hade han återkommit hem och fått se sitt hem ligga i aska, sin hustru och sitt barn döda, skulle hans bekymmer varit ringa mot hvad det nu var. Att hans maka, som Varit ho: nom närmare och kärare än någon annan i verlden och som bar hans namn, modern till hang barn — hon hvars fel han till och med hållit heliga och skyddade för klander att hon skulle hafva svikit honom och van: hedrat sig, det var förfärligt! Ja, hon var vanhedrad; huru mycket eller huru litet gjorde föga till saken, sin tro hade hon i hvilket fall som hälst brutit. För James Camerons stränga, klara rättsbegrepp var dygden dygd, synden synd, pligten pligt och brottet brott; mellan dessa motsatser 5) 80 A.B. M 178—181,184—186, 190, 192-—194, . 196—198, 200—202, 204. 207-211, 213, 214, 216, 92:7, 219-229, 281—238, 240, 21, 248—249, 204, 209 -261 och 368.