Article Image
a (colleges, schools, hospitals o. 8. Vv. Kyrkor, eller rättare platser för gudstjenst, finnas laf alla elag, ända till kinesiska tempel. I Katolikerne utveckla största prakt i det yttre. Nyligen meådelade telegrafen, att havs helighet hugnat Melbourne med en ärkebiskop och Victoria med Btskilligå nya I biskopar, med anledning hvaraf det yttrades, att här riktigt regnade katolska biskopar från Vatikanen. För öfrigt är naturligen äfven engelska kyrkan väl representerad. Vid sidan af dessa högkyrkor hafva lalla möjliga sekter bildat församlingar. ÄfI ven Svedenborgarne ega en kyrka, likaledes spiritisterne och flere andra mera ovanliga religionesamfund. Så vidt jag vet, äro unitariorne de ende, som ega en qvinlig pre dikant. Med den allmännva bildningen och de vidsträckta politiska friheterna följer ett hos oss okändt intresse för allmänna angelägenheter. Under den förflutna månaden hafva parlamentsvalen för nästa tre-årsperiod egt rum. Systemet med möten, röstvärfningar och agitationer har väl här, om möjligt, nått sin höjdpunkt, På sjeliva valdagen hvimlade staden af cabbar, som buro plakater: rösta på N. N., och här fingo valmäpnen åka gratis hvar och en på sin kandidats bekostnad. En viss hr Sichel lät uppsätta sitt porträtt i bröstbild på ett nät, spändt tvärs öfver Collin Street. Det var taget i en så stor skala, att man kunde igenkänna mannen utefter hela gatans längd. : Rundt omkring. stod hans politik att läsa i korta seutenser: free trade, liberty, advanciag Victoria, samt öfverst: medborgare, en röst för Sichel! En dylik kandidater är förenad I med ganska stora utgifter. Jag hörde hän delsevis, att en gammal snål irländare fått utgifva 900 pund, för sitt misslyckade försök att komma in. — Bland frågor, som föreligga, rör åen vigtigaste ny konstitution, och, eget nog, är det af regeringen framlagda förslaget helt och hållet grundadt på norska stortingsförfattningen. Konstitutionsförslaget diskuteras deriör vanligen under namn af uorska frågan. Det vore ju ganska eget, om norska författningen skulle upptagas här borta i Australien. Hvad som under det förflotna året här vunnit en förvånande utveckling, är kommunikationsväsendet. För ett år sedan var hala Australiens förbindelse med den öfriga verlden inskränkt till postångbåtarne, som en gång i månaden afgingo till Indien. Nu hafva nya linier öppnats i alla riktningar. Holländarne hafva öppnat en månadslinie med Batavia till utgångspunkt för en ruad segling kring Ausiralien och Ostindiska öarne. Qaeenslands postångbåtar underhål la nu regelbunden förbindelse utefter Austra liens ostkust och upp till Kina och Japan samt i samband härmed en sidolinie vester ut öfver Indien till Egypten ech Europa. New South-Wales har bildat ett bolag för en regelbunden förbindelse öfver New Zealand och Söderhafsöarve till San Francisco, New York och Europa. På denna väg kan man resa från Sydney till England inom 45 dagar och för ett jämförelsevis billigt pris. Företaget har rönt oväntad framgång, och denna väg är numera den moderna, så omtyckt att ångbåtarne icke kunna mottaga alla dem, som söka få biljetter. I Melbourne häller man sig dock fortfarande till den gamla linien öfver vestra Anstralien och Indien till Egypten och Europa, och nästan hela Victorias post sändas med dessa mail: båtar. De komma och gå fortfarande blott en gång i mlnaden. När detta inträffar, är en fullständig event i tidens eljest lugna och enformiga gång. Alt efter som tele gram meddela båtens annalkande, tillkänna gifves det med flaggor och kulörta lyktor från vissa tornspetsar; och när slutligen sorteradt, då belägras postkontoret af en oräknelig folkskara, som tränges i alla dess lokaler för att få mottaga underrättelser Snart börja gatorna hvimla af kolpotörer, som utskrika europeiska tidningar och ett urval af deras intressantaste pyheter. Ännu större är trängseln, när posten skall afgå. De långa pelargångarne erbjuda redan dagen förut en ganska liflig anblick; men då jag sist kom dit samma morgon en qvart före stängningstiden, blef jag alldeles förvånad öfver den syn, som mötte mig: der var så mycket folk, att man knappt kunde komma fram. Bedan jag först lyckats erhålla frimärken, begaf jag mig till den sida, der brefven postades; det var ett lutande plan, der man passerade och nedkastade sina bref; två polisbetjenter stodo vid dess ändar för att hindra folk att stanna. Det var ett regn af bref; från de stora kontoren kommo hundratals — när klockan slog tio, fäldes planet igen, och brefven, som i samma ögonblick kastades, slogo mot den hårda väggen. Jag inbillar mig, att Victoria, till skil nad från sina systerkolonier, i mycket lik nar Amerika; bland annat deri, att arbetaren härstädes, och framför alt i sjelfva Melbourne, lyckats förvärfva sig en i hög grad fri och oberoende ställning. Alt ar bete står ännu i onaturligt högt-pris, och arbetaren lefver derför utan tvifvel bättre här än i någon annan del af verlden. Arbetstiden är inskränkt till åtta timmar, och aflöningen vida högre än de nödvändiga let nadskostnaderna; men på samma gång stiga ock lefnadsbehofiven för arbetaren till en höjd, som i hemlandet är alldeles okänd. Dessa behof framträda bland annat under form af föreningar, uniformer, faster och procegsioner, Arhetarne i Victoria draga oj i betänkande att emellanåt taga sig nbgra holidays. För någon månad sedan hade jag tillfäll bevitna the 8 hours demwonstraden röda flaggan tillkännager, att alt ärl från sina vänner i verldens fyra hörn. Fk ar. Ern oo DM KE tt 0 PUERTA

12 november 1874, sida 3

Thumbnail