— Professor Abelins föredrag öfver vården af barn under de första lefnadsåren. Det andra af dessa föredrag hölls i går afton inför en ännu talrikare publik, som med varmaste intresse syntes följa den upplysande och på praktiska råd rika framställningen. — Till en början framhölls det oriktiga i det vanliga bruket att dröja än da till 2 å 3 dygn. innan ett nyfödt barn lägges till sin moders bröst, enär just råmjölken genom sin rikare halt af socker och fett är hvad barnet under de första lefnadsdagarne i främsta rummet behöfver. I stället sättes barnet på en diet af sockervatten och äfven modern erhåller vanligen otillräcklig näring under de första dygnen, då hon tvärtom behöfver lätt men närande föda, för att ersätta de krafter hon nyligen förlorat. — Barnet bör tidigt vänjas vid en förnuftig lefnadsordning, rörande hvilken detaljerade föreskrifter meddelades. Särskildt påpekades, att ett barns skrik ej alltid betyder hunger, utan kan hafva flerehanda andra orsaker, hvilka böra efterforskas och undanrödjas. Barn kunna lätt erhålla ovanor, såsom att få somna i modrens: knä, bäras under sömnen o. s. v., hvilka ovanor, en gång inrotade, blifva svåra att borttaga, och hvarigenom barnet kan uttröt ta den ömmaste moder. som får: detta til straff, derför att hon icke med afseende på inrättandet af barnets lefnådsordning låtit förnuftet råda öfver känslan. Modren bör nödvändigt söka all den hvila under natten, som är möjlig; hon behöfver den, för att kunna bibehålla sin digifningsförmåga orubbad. Många medel, så väl dietetiska som medikamentära, användas, för att föröka en sinande mjölkafsöndring; bland de sist nämnda anfördes det bekanta ampulvret såsom förtjenande föga förtroende, hvaremot deni senare tider begagnade syrupen eller chokoladet af Galega officinalis samt elektricitetet befunnits vara mera verksamma. Hvad födoämnena beträffar, finnas inga, som vare sig öka eller minska mjölken. Det ofta begagnade ymniga ölostdrickandet är oftare skad igt, så till vida som derigenom omöjliggöres emottagandet af en kraftigare och lämpligare näring Moderns lefnadsordning må icke egentligen afvika från hennes vanliga; hon bör icke ensidigt egna sig alldeles uteslutande åt sitt barn. Hennes lynne må icke fördystras, genom att hon afhåller sig från sysselsättning och passande förströel ser. Sinnesrörelser böra undvikas; de inverka menligt på mjölken och kunna medföra våda för barnet För den händelse att en amma måste anskaffas, meddelades en hel mängd beaktansvärda råd och anvisningar med afseende på de fordringar man bör ställa på en amma, och huru en sådan person, som ofta kan bringa ofrid in i hemmet, rätteligen bör behandlas. Härvid framhöllos de felaktigheter, hvilka vanligast förekomma eller begås af ammor i vården af barnen, samt huru man oenom uppmärksamt aktgifvande och vänigt allvar kan råda bot på dem. Afvänjningen är en mycket vigtig period för ett barn, och något allmängiltigt svar på frågan, när denna rättast bör ske, kan icke gifvas. I allmänhet kan gägas, att ett friskt barn må kunna afvärjas, när det fått ie fyra första framtänderna, såluada vid 10—12 måraders Blder, men ibland måste afvänjningen sko tidigare, ibland bör den samma fördröjas ytterligare. Aldrig någon tvär öfvergång, utan barnet bör småningom tnder några veckor före afvänjningen blifva tillvandt att förtära annan föda, hvilken bör vara i sin beskaffenhet så lik modersmjölken som möjligt. I fall omständigheterna tvinga till att utsätta barnet för vådan af avt uppfödas med artificiell näring, så bör den största nogsranphet iakttagas med afseende på så väl beskafferheten. som mängden, af den artificiella födan. Huru vådlig för barnets helsa och lif en sådan uppfödningsmetod är, upplystes genom statistiska siffror från Minhen, der bland 8329 döda barn i späd 81der, .85 procent varit artificielt uppfödda och endast 15 procent erhållit sin naturliga näring. Det enda artificiella näringsmedel, som egentligen kan komma i fråga att användas, är komjölken, som är allmänt tillsänglig och som innehåller alla de för den späda organismens underhåll och utveckling nödiga ämnena. Men anstälda analyser ba visat, att komjölken innehåller mindre at vatten och socker, men mera af ostämne, ett och salter, än qvinnomjölken, hvarföre zomjölken behöfver utspädas och tillsättas med n:got socker. Vanligen utspädes ko mjölken åt barn alldeles för mycket. Det västa utspädningsmedlet är Karlsbadervaten, vare sig naturligt eller sådant, som ned noggrannhet blifvit baredt med destileradt vatten. En del Karlsbadervatten på 5—6 delar mjölk är lämpligast, Komjölken skiljer sig från qvinnomjölken ganska vä jentligt äfven derigenom, att då den senaes ostämne lätt kan assimileras, så bildar len förras ostämne i magen hårda klumpar, vilka ickekannasmältas i barnets digestions rgan, utan antingen Eterfipnas såsom hvita större eller mindre gryn i öppningar eller ippkräkas i form af större ostmassor. En ådan bildning af hårdare sammanlöpnad st ur komjölken förekommes till en visa srad genaom tillblandningen at Karlsbaderratten. Föreskrifter lemnades om den rätta temperaturen hos den artificiella näringen, ch huru den samma bäst bör bibringas varnet, hvarjämte uppgifter meddelades om len mängd föda, som ett bara kan behöfva under de första dagarne, veckorna och må taderna af sin tillvaro, uppgifter hemtade rån undersökningar, i detta hänseende verktälda i Frankrike. I sammanhang härmed