Aftonbladet – 12 november 1874, sida 2

henne sitt vansinne, sin synd och att de aldrig mera borde återse hvarandra, förr än tiden hade ändrat hans känslor för henne och han blifvit bättre värd den vänskap, hvarom han då skulle bedja henne. Alt detta ordnade han i vissa punkter i sina tankar och valde de ord, som passade bäst och minst voro egnade att smärta henne. Sedan han gjort detta, ansåg han saken vara säker och började uppgöra planer för sin framtid, Han skref ett bref till sin far och såg pig i inbillningen ute på en längväga färd i främmande länder, för att sedermera återvända, stärkt till kropp och själ, och derpå börja ett nytt lif och en ny kamp mot verlden. Cyril hyste ej någon fruktan för att vackla i sitt beslut; dagens obehagliga tilldragelser; mr Plumpers ovälkomna besök, hans fars oförmodade inträde och skarpa tal hade beröfvat honom all lust för en vansinnig, svärmisk tillbedjan, och det var med ett fast beslut att säga farväl, som han begaf sig till Winifred Cameron. Då han kom till Richmond, var hon icke hemma. Hon hade kt ut för att promårnera, sade den domestik, med hvilken Cyril, talade, men hade bedt honom dröja, ifall han kom, medan hon var borta Mr Thoräton satte sig ned i salongen, men der påminde honpm alt så plögsämt: om döss egarinna, att han häftigt stog upp och gick ut i trädgården. Der började han vandra fram och bter, otflig öfver att nödgas vänta. På en stol, under ett kastanjträd,lågo hen nes hatt och handskar; han såg dem, vände sig hastigt bort och gick mot ett annat häll af trädgåråen. : Men de minnen, som dessa stumma före. mil framkallat, kunde ej så lätt äter för jagas, och han kände sig sjölf blifva för