Aftonbladet – 12 november 1874, sida 2

a Rn R samma, bebagfulla rörelserna, de halft be slöjade blickarne från sidan, hvilka menade sh litet, men tycktes säga så mycket. Att hon någonsin för honom kunde blifva mera än hvad hon var, att deras förhållande skulle kunna urarta till något lägre än en öm hviskning, en handtryckning, föll honom ej för ett ögonblick in. Skild från henne, kunde han aldrig klart framkalla hennes bild för sina tankar; alt hos henne var fantastiskt, skugglikt, saknade full verklighet, Då han försökte återkalla hennes bild, bleknade den och försvann och lemnade hoRom i mörker; han längtade då att få återse henne, på samma gång som han i sin förtviflan nästan var färdig att hata henne för de qval, hon förorgakade honom. Stuuder fannor, då Cyril erfor verklig längtan att en stark hand skulle skilja dem från hvarandra, men i stället för att, såsom han bort, ajelf göra denna ansträngning, väntade han att Hon skulle mana dertill, blygdes öfver sin falska ställning och kände harm emot henne för hennes bristande pligtkänsla. Då inträffade hang fars besök. Farmer Phorntons kraftiga förebräelser och ärliga, rättskaftens väsen verkade mera för att återkalla honom till hans pligt, än många timmars ogpa reflektioner skulle hafva förmått. Då först kände Öyril, hurn lågt han hade sjunkit, när han icke kände möta blicken från faderns ärliga ögon; och när denne hade aflägsnat sig, fattade Cyril ett fast beslut att modigt se sin ställning an öch uttänka ett sätt att bringa sina affärer i ordentligt skick. Men hyartill tienade det att tänka-på sina affärer, så länge han hade bördan af denna änn större skuld på sin själ? Redan samma dag ville han gå till Winifred och tala till henne hvad han bort tala för länge sedan; hap skulle säga