Aftonbladet – 11 november 1874, sida 3

så rationalistisk don ville, blott den vid officiella tillfällen hycklade vördnad för kyrkan, kejsarinnan Katarina, det heliga Rysslands moder, kunde omöjligt föråraga att den af henne föraktade folkreligionen reformerades, Detta ansåg hon såsom ett oförskämdt och farligt tilltag. Snart tycktes ärven frimureri och mertinism vara för alltid döda och begrafna i Jet rättroende Ryssland. Misstag! I detmilda månsken, som glänste kring hela riket vid Alöxander II:s tronbestigning, trädde båda fram ur gömställen, der de under tiden hållit sig dolda. : Öfver Ryssland utbreddde sig ett nät at loger. som blefvo medelpunkter för en liflig religiös och politisk agitatioo. Muartinisterne upplefde på nytt, kallades till monarkens närhet, gjordes till bangs förtroendemän, hans ny nistrar! De arbetade uu som förr pål!att venom ryta ortodoxiens stela skal, att gifva 5 4, Å 15 stt nytt a.pehåll åt det roligiöra lifvet. De stiftade bibe.vällskap, grundlade välgörenhetsinrättningar, Vitälskade för undervisningsväsendets utveckling. I logerna upptogos dock snart trosbexännelser af alla möjliga slag; man började iffigt diskutera tidens politiska problem och Rysslanås tillkommande författning. Den politiska liberalismen gick band i hand med den religiösa väckelsen, såsom fordom hos independenterne och puritanerne i England. Man var blott långt ifrån lika logisk och rigoristisk som desse. Man var så mycket mera fantasirik, förhoppningsfull och förtroondefull. Betecknande för de ryske liberalernes genomgående aristokratiska karakter är den omständigheter, att man äfven inom do politiserande frimararelogerna axbetade på fraceka, hvarigenom medelklassernas folk, som kände