Aftonbladet – 11 november 1874, sida 3

RAR WILD UCRUR UU IL NVYV Detta förslag — som går ut frår åen upp fattningen, att tiden na antagligen är kom j men att från det offentligas sida komma til i mötes de sträfvanden, som på många håll I landet göras, för att skaffa den uppväxand I ungdomen i lanåtbygderna en bättre upp lysning — häntyder iisådant afseende derpb latt de högre folkskolorna, omkring 20 til antalet, ehuru de närmast äro afsedda fö! barn under och omkricg konfirmationsåldern dock till en icke ringa del besökas äfven a äldre lärjungar, att vidare de klasser fö konfirmerade, som upprättats i samband me ätskilliga roteskolor, hafva verkat med fram chng och omfattats med intresse, samt at de privata aftonoch folkhögskolorna hafv: vunnit mycken anklang, På grund hära är det som skoldirektörerno hafva föresla it inrättandet af? tvänne slags skolor föl konfirmerade, nämligen en aftonskola föl dem, som, utan att kunna uppoffra synner lig tid och möda derpå, dock åstuuda er större bildning än den, de medföra frår roteskolan; samt en i högre skala anlagd och bättre ordnad skola för de unga perso. ner inom ett större distrikt, som hafva vilja och förmåga att underkasta Big större offer för förvärfvandet af kunskaper och själsut veckling. Undervisningen i det första sla get af skolor, aftonskolorna, tänker man sig uppdragen ät vederbörande roteskolas lärare inom den rote, der han för tillfället uppe: håller sig. Meningen är icke att för dem fastställa någon bestämd undervisningsplan, atan läraren bör hafva den största möjliga frihet att inrätta undervisningen i öfverensstämmelse med de lokala behofven och sin egen förmåga. Likväl skola väl! vid hvarje sådan skola läsning, skrifning och skriftliga öfningar, räkning och räkenskapsföring, samt gång utgöra hufvndämnena, på samma gång läraren äfven bör finna anledning att, i synnerhet medelat föredrag och samtal med lärjungarne, bibringa dem någon kunskap em andra saker, hemtade t. ex. från naturläran, bistorien och samfundsordningen, hvilka de under sitt senare lif kunna hafva gagn och glädje af. De fullständi gare anordnade skolorna föreställer man sig upprättade i ett mindre antal, till en början en i hvart amt, Egendomligt för dessa senare skolor är att de — på samma sätt zom redan försökts med åtskilliga folkhögskolor — antagag på sätt och vis komma att blifva ambulatoriska,så att hvarje ny halfårskurs hålles i ett nytt prestgäll inom amtet, hvarigenora skolan icke kommer tillbaka till något ställe, der hon förut har varit, förr än hon der åter igen kan göra full nytta. Icke häller med afseende ä dessa skolor är meningen att fastställa någon detaljerad undervisningsplan. Af grunddragen för undervisningens omfattning kan framhållas att någon särskild kristendomsundervisning icke anses der behöfva meddelas, utan att der skall läggas vigt på bland annat läsning af större sammanhängande pros: iska och poetiska stycken ur vår äldre och :,ure literatur samt på historia, hufvudsakligen Nordens, och — hvad fäderneslandet angår — särskildt dess historia efter 1814 och grunddragen af Norges statsförfattning och kommunala lagstiftning, Metoden för undervisningen bör, yttra förslagsställarne, afpassas efter lärjungarnes ålder. Att gifva dagliga lexor kan icke passa i en sådan skola: Järaren måste berätta och föreläsa hvad han vill lära eleverne. Men fär att det, som meddelas, verkligen ekall blifva lärjangarnes andliga egendom, mådetoaflåtligtgöras till föremål för samtal, liksom läraren bör sörja för att lärjungarne hafva sysselsättning utom skoltiden genom att anvisa dem passande läsning och gifva dem uppgifter till skriftligt eller muntligt besvarande. Som det lätt kan inses, närma sig dessa skolor — särdeles de senare: amtskolorna — mycket till folkhögskolorna. Utomordentligt mycket beror naturligtvis härvid på huru de sättas i verket, om man verkligen faktiskt vill tillstädja dem den frihet från administrativt reslementsviäisen och den större rörlighet, som förespeglas, och framför alt på de lärares individnalitet, som komma att leda dem. Men alla redan detta, att en officiell plan, sådan som den, hvars hufvuddrag här antydts, har kunnat framläggas, är ett starkt talande vitnesbörd om att folkhögskolan i vårt land, till och med ungder den korta tidrymd, hvarunder hon hittills verkat — och det visserligen i mycken skröplighet och under ktskilligt jamlande och osäkerhet — dock icke bar arbetat i någon förkastlig riktning eller rent af fåfängt, och att den tid icke torde rara aflägsen, då statsskolan och friskolan cke skold stå i ömsesidig opposition, utan stödja, leda och rätta hvarandra, lära af varandra och till sammans verka till unglomens väckelse och upplysning. ROSOR ROR