Aftonbladet – 11 november 1874, sida 2

på samma gång som dess praktiska sid: utvecklades till ädel humanism — dess teo retiska felaktigher fullföljdes ända till fri vol materialism, då igen blefvo frimurare logerna en fristad för enandens, att icke säg andarnes, mystiska kult. Man gick härnt ofta till motsact ytterlighet, till fantastisk spel; man blef Svedenborgare, illuminat Rosenkreuzare, Bland andra, spelade på der tiden en vissS:t Martin en betydande rol inon en del franska trimurareloger, hvilkas an hängare efter honem benämndes Martinister, Han stod i förbindelse med den hemlighets sulle judiske teosofen Martinez Pasqualis. Han lärde sig tyska språket, för att stu dera den filosoferande mystikern Jakob Bömes skrifter. S:t Martin sökte uppfånga i fri mureriets symboler en del af det andens innerliga lif, som nu höll på att fly ur den dogmatiska kristendomens utlefvade, under rationalismeng klubbalag snart krossade former. S:t Martin gjorde bekantskap med några tyssar, han inympade på dem sina ideer, pch de upprättade inom kort en martinistisk rimurarelogei Moskva. Jordmånen var här synsam för ett idealt svärmeri, Ingenstä1eg tillfredsstälde de kyrkliga lärorna est ljupare religiöst beho! så litet, ingenstädes spelade kyrkan införde bildade samhälls ve serna en så futtig rol SOM Jo,ruu. Hela det kyrkliga samb!l cr var jog ;A ännu Å das försjunket i ett andefatigt formelväsende, som lemnar den tänkande nenniskan fnlikomligt oberörd af kulten och less tjänare. Jndast den plumpaste okunlighet) det råaste bigotteri kunde röna reigivst inflytande från dem. Men ieke ens 1ela magsan af det obildade ryska folket öljde de rättroonde Popernes ledsing; en tor del hade längesedan stält sig, splittrad hundratals sekter, utom statskyrkan, och