Aftonbladet – 10 november 1874, sida 2

gjorde honom urslänig och han svärade Mod mörk blick: : Jag vet icke hvarför ni bohåller alt för Harrys räkning och vägrar mig en liten hjolp då och ak; läsgro fram hoppas jag få en fast plats, jag har verkligen alt bopp derom, DÅ blir jag oberoende, och Harry mä gerna få gården och hvart enda öre, som den inbringar, men drifver ni mig till det yttersta, så ruiderar ni mig och Jag blir förtvifiad. Man måste göra något för skenet, om man vill gå framåt i verlden, och jag kan icke få min lön att räcka till; det vore för öfrigt en omöjlighet. Måste jag taga min tillllykt ill läga utvägar för att rädda mig ur svårigketer, så har ni sjelf skulden dertill. . i ; Som han icke kände sig högad att möta sin fars blick, sysselsatte han sig nader tider med att ordna de papper, han hade strött omkriag sig, medan han lätsade leta efter. mr Piumpers räkälng. Är detta ditt sista ord? frågade fadern med dämpad röst. Jag har intet vidare att säga. Så har jag det. Som jag finner att jag ej kan vädja till din hederskänsla som gentieman, ktertar jag hvad jag sado för tre mb nader sedan, då jag ännu kunde. behandla dig som jämnbördig. Om ån nödvändigt mästs pinnära: nägom, lär det då för himlens skull ej bli den sträfsamme handtverkaron eller en faderlös flicka — läs det bli dia far. Jakttag hvad som, enligt hvad du nyss yttrade, är nödvändigt för skenet, bortslösa de pengar, som du hvarken är nog ånglig karl att förvärfva eller att reån dig utan, och skicka räkningarna till mig, så skall jag. betala dem till sista öret. Aldrig skall dia moders son behöfva ljuga och krypa undan likt en förrymd förbrytare, så