Aftonbladet – 10 november 1874, sida 2

Häartwell med sin töäga frö hadö företågit sin bröllopstur till Sehweiz, efter ett högat elegant bröllop, der Öyril Thornton höll ett lysande tal vid frukosten — ett är kan göra nukderverk, i synnerhet med en gädan natur som hans! Alia hans vänner. vero, som sagdt, borta, och det skulle han sjelf äfven varit, om icke det ganska goda skälet funnits emot en resa, att ban icke egde em aNilling på fickan. Som han således ej hade något bättre att göra, biföll han ånbjudningen. Han fann trädgården sval och skeggrik, landtluften-ren och uppfriskande och fontänens melodiska sorl ljufvare för örat än positivets falska toner utanför fönsterna i stader, De långa, vanligtvis så ledsamma eftermiddagarna förflöto fort och angenämt, medan ban;satt i skuggan under träden, lyssnande till miss Drughs hänförande konversation eller betraktande mrs Camwwogs röra, maärmorbleka profil, sänkta ögonlock ceh rika, vågiga här, som i strklarna af der nedgående solen lyste med guldglans. Ännu var intet ondt häri; han begagnade 21g således af den inbjudnisg, som han en gång för alla erbällit, och tillbringade mänga timmar af veckan i den vackra, friska trädjgbrden, Dot hade funnits en tid, då. dagen Icke esgåde tillräckligt mänga timmar föralt hvad Cyril Tböraton hade att uträtta, och dähan längtade efier en bättre ställning, blott för att kunna. egna mera af sin tid ät 28 sjuka, de sörjando och vilseförda, Sjukdom, sorger och förbrytelser mot gudomlig eller mensklig lag funnos nu, lika mycket som rr, men nu visste han ej något bättre sätt st fördrifva tiden, än att läsa högt för elr konversera med två unga, vackra damer. (Forts.)