Aftonbladet – 10 november 1874, sida 2

I bennes affärer? Det fans ingon anran ute lväg än stt snart få henne gift Flickan var don pnöällasts hushållerska i verlden, och Harry — det var på hovom hans-tankar föllo — skuilebli en god och förståndig man. Och sä dans den lilla gården på höjden; den jämte Marys lilla kapital, som hade fördubblats under mr Thorntons samvetsgranna vård, var icke nigon dålig böran. Det är väl sant, att han halft misstänkte jsin myndling för ett hemligt tycke för hans odåga till yngre son, men detta inverkade ej alls på hans planer, ty så vidt han kunde finna, var den ers brodsrn ka lämplig som den andre. Hal var en vacker, ung man, stadgad och arbetsam dorjämte. Sedan hans planer väl mognat, äterstod att meddela dem till soneö, hvilket han ock gjorde nästa söndag, då de sutto i skjort: ärmarna, Omgifoa at ett moln af tobakarök och med P kanna skummande Vi ph heräst mellan Big. Först stirrade Harry på honom med öppen mun och trodde sig ej ha hört rätt, men då fadern fortfor, tog han saken för ett gyckel, förklarade storskrattande, att de icke skulle lyckas hälla honom för narr, och frågade, om det var Mary, som narrat farsgubben till det. Meda då ban sig hurn alivarsam fadern fortfarande var, ref han sig i hufvudet, lade bort sia pipa, började betrakta sina etsflar från alla sidor, flyttade många gänger det ena benet på det andra, liksom han fannit sin ställning längt ifrån beqväm, tackade sin far för hans goda afsigter, men förkastade totalt iden att Mary skulle ta on sån som han till man, ty hon var en hel mil för god åt Honom, Haus far var låvgt ifrån nöjd med att finna sig sviken i sin förväntan, men som