Aftonbladet – 9 november 1874, sida 3

— Musik. Villars dragoner af MailJart är den sista bland de äkta franska operor, hvilka vunnit nationens tillgifvenhet på grund deraf att de troget afspeglat hennes Varakter. I många afseenden befinner sig vuaestron inom det område af mo: dern operectmusik, som Auber eröfrade och under ett trettiotal år nästan enväldigt be: herskade, men de bästa numrea af Mail larts tondikt angifva dock, att han dessutom med kärleksfuilt intresse i sig upptagit dez franska folktoneng innerliga stämningar, hvilka hans lysande föresyn med snöfallet och Muraren sade sitt farväl, men hvilka under senaste tid genom åtskilliga tecken visa sig Bnyo inverka på hållning och lynne hos det franska musikäramat. Dethar icke varit möjligt för dettas koryfber att lemna: utan uppmärksamhet de rika skatter afren folkmelodi och bjertlig natorstämning, hvilka genom träget forskarnit småningom samlats och utgifvits. Jikasom den franska folktonen. i Århundradets början omvänds maltesaren Nicolo till sin ifrigaste tolk, har man för ieke längegedan funnit den samma till den grad hänföra tidehvarfvets mest praktiske och strängast dramatiske kompositör för scenen, att han skrifvit en hel akt af nära nog idel romanser och folkvisor. Åfven Gounod har i sin Mireille införJifvat detta element, och till och med i Migpouw af Thomas återfinnes det, änskönt detta arbete, såsom enkom expositionsopera, måste vara kosmopolitiskt. Så väl Meyerbeer som Gounod hade emöallertid i sin diktning alt för måsga tyska karaktersårag för att de skulle kunnat, i den lättare sti len, frambringa en opera för hela det franska folket; men Villars dragoner har blifvit en sådan, emedan denna komposition 4 sig förenar den spiritzella elegans i stil, accentuation och pointering jämte, ätminstone i viss mån, det kraftiga, friska lif, som utprägla Aubers operetter, med dessa varmare naturstämningar, denna bjertliga folkton, hvilka med så rörande sanning: vitna bvad fransmannen i djupet af sitt n.vionallynne verkligen är. Om härtill lägge att Maillart i sin 4eknik och särskildt i orkosterbehandiingen framstår såsom en mästare med lika sidig som grundlig bildning; torde åthanst rkgayarandeskapelse böra. tyllerkännas mer än vanlig betydelee för. den moderna musikliterataren, Till Ems te—