Aftonbladet – 9 november 1874, sida 3

tNF HEN V eo tg mig, skaffat pengar utan att jag vetat der om och varit färdig att utarma sig, hällre än att du skulle vanhedra ett namn, som rättänkande män i århundraden hållit iära Har icke du, en man — så kallar du dig åtminstone — en Thornton, en kyrkans tjenare, mot; tagit hjelp af en qvinna en faderoch moder. lös flicka, för hvars väl din fars heder Ptår i borgen? Neka dertill, om du vågarlk Cyril teg, Stora svettdroppar sodo på hans panna, han önskade tala till sitt försvar; dylika ord till en stolt man, bort: skämd af smicker, voro en vorklig pina, men hvad skulle han säga? Nu bör ån veta hvad som fört mig hite, fortfor fadern strängt; jag är här för att säga dig, att jag icke tillåter att flickan plundras af någon, så länge hon fins imitt hus. Mera än en gång har hon, mig oåtspord, skickat dig pengar, men gör hon det åter, märker jag att en enda shilling af-de medel, jag åt henne förvaltar, går till dig, så visar jag henne på dörren och vill ej vi dare ha med hemne att göra. Nu vet dn hvad det kostar Mary, att du vänder dig till honne om hjelp. En kort tystnaå uppstod. Farmer Thorn-. ton, som ej för en minut tagit sina blickar från sonens ansigte, varseblef nu huru förändradt hans utseende hade blifvit, sedan han sist såg honom; den rakade kinden, det långa håret, den bleka hyn och de insjunkna ögonen — alt sammanlågdt gjorde honom to år äldre än förnt. Var det för detta, han hade skickat gossen uti verld gifvit honom kunskaper och akademisk uppföstran? Hvad: skulle hans mor säga, om hon nu finge se honom ? Ju längrehan! etraktade Cyril;dess mera kärde han medömkän för... moderns älsklingsson, och då han nästs e talade, var rösten mildare och högtidlig: då : (Forts.