Aftonbladet – 9 november 1874, sida 3

väckt den fina londons-jungfruns Iöje, mer den reslige främlingen, som intog hela dörr öppningen, ingaf henne respekt, es Din husbonde hemma ? Sarah tvekade. De klara, blå ögonen voro skarpt riktade på hennp, och hon kom sig icke för att säga en osanning, Hon tvekade emellertid lika mycket att säga sanningen och valde derför en medelväg. Får jag fråga ert ärende, sir? Till hvar och ep annan md en sådan rock skulle hon uteslntit detta sir, men nu kunde hon ej annat än visa främlingen denna uppmärksamhet, Det skall jag säga din herre, min flicka, QOch ert namn, sir, om jag får fråga? Det vet din herre, då han får se mig. Visa mig uu vägen upp till honom; jag har ingen tid att bortslösa på onyttiga frågor.s Han talade befallande, tog af sig hatten, torkade pannan med en ofantlig, brokig silkesnäsduk och stack sina bruna, starka agrar genom sitt yfviga, järngrå, lockiga Tr ? Sarah lydde. Hans resliga gestalt och befallande röst beröfvade henne all förmåga att göra motstånd. Cyril, som under tiden sett på klockan och funnit att hon endast fattades en avart i elfva; Var just på väg att utbyta natt rocken mot en rock, då dörren öppnades och han vid en bliek ditåt såg sin far. Denna gång spratt han till på fullt allvar, och det var endast med stor ansträngning, som han kunde beherska sig tillräckligt för att framstamma en välkomsthelsnivg. Uttrycket i faderns ansigte var ej häller egnadt att lugna honom, men han sökte dölja sin förvirring genom att ifrigt med