Aftonbladet – 9 november 1874, sida 3

öfver papper, böcker och packlädor samt lrnsade på dörren, Ytterst förvånad och bestört reste sig my Thornton än äntade, på grund af man: nens förvirrade tal och eldröda ansigte, art få ge honom falla till golfvet under ett anfall af slag. ÖOyril drog häftigt på klocksträngen, men innan hans kallelse hunnit hörsämmas, var mr Plumper redan nedanför trappan och ute genom porten, Keeper, hvilken följt honom ut i förstugan, såg hans affärd med synbart nöje; det samma var äfven förhållandet med Sarah, som hunnit halfvägsi kökstrappam då hon hörde porten öppnas och såg håns rockskört försvinna derigenom; och tvifvelsutan ej minst belåten var herrn i huset, som, då han från sitt fönster såg honom brådskande skynda. förbi nästa gathörm, förklarade honom vara, icke apoplektisk, utan tokig. Aldrig blef en obetald fordringsegare hastigare jagad på flykten, och hade han varit den ende, skulle mr Cyril Thornton känt sig något lugnad, men nu var kan epdast en bland många. Att vänta tills hans lön utföll, kunde ej komma i fråga, Cyril måste hafva penningar och det genast, Trettio pund skulle möjligen kunna lugna de mest roflystna af hans förföljare; han kastade sig ned på en stol, drog till sig papper och penna och skref i största hast ett kort bref till miss Roe, Manor Farm, Under tiden hade Sarah ktervändt till köket, men hon hade icke varit länge der, då å nyo ett slag ljöd på porten. Denna gång var gästen en högväxt, axelbred man, med furstligt utseende, skarpa, örnlika ögon, och den besynnerligaste snitt på sina kläder, som Sarah någonsin hade sett i denna eleganta del af staden. Hade de burits af hvilken annan som hälst; skulle de