Aftonbladet – 9 november 1874, sida 3

jar dagar, eller också kan jag, om ni så vill, skioka er penningarnafs BHot behöfver ni inte göra er besyär med, sir; 1attas blott räkningen för att f den betald, så är saken lätt hjelpt, sade mr Plumper blek och darrämde, i det han upptog ett duplikat ur fickan. Mr Thornton bet fig i läppen, tog sin börs ur sin byråklaff och uppräknade innehEllet — två pund, femton shilling och sex pence. 5e här, sade han, med den för: tviflans ärlighet, som mången gång förut hade räddat honom från en trotsig borge: när; här är hvar enda pence, som fins i huset, det är rena sanningen. En dryg utbetalning i går tömde alla mina tillgångar. Mr Plumper, hvars rädsla gjorde hans lynne ännu hetsigare, var just på väg att förklara sig alldeles obenägen att lyssna till-vhr Phorntons undanflykter, då — 0, fasa! — Keeper, som dittills slumrat fredligt, nu rusade upp, spetsade öronen och började morra. Den olycklige mannens hår reste sig. Från det ögonblicket talade mr Thornton ohörd. Han ordade mycket om sin bekymmersamma ställning, om sina dryga utgifter, om sina högst hedrande afsigter, kastade slutligen en blick på räkningen öch yttrade vårdslöst och förnämt något om, att den blott var en bagatell. En bagatell! utbrast mr Plumper, som sökte dölja sin rädsla puder skenet af vrede. Han sprang bäftigt npp; ansigtet var eld rödt och förvridet af spasmodiska ryckningar. En bagatell — sade ni så? Och var god, sir, säg mig hvad en bagatell vill säga? Ni kallar den en ba... ba... ba,,, Jag skall säga er, sir, att... att... att... Han utbärdade ej längre, tan tog ett ursinnigt hopp