Aftonbladet – 9 november 1874, sida 2

STOCKHOLM den 9 Nov. I Någon kallelse till ett valmöte, som skulle jkunna bereda hufvudstadens valmän till fälle att gifva sina tankar till känna om de kandidater, hvilka kunna ifrågakomma att uppställas vid det om fredag stundande val af en riksdagsman i Andra kammaren, har, då detta nedakrifves, ännu icke blifvit synllig. Förhållandena utveckla sig emellertid så, att ett dylikt möte synes blifva alt mer och mer oundgängligt, eå vida icke valförTrättningen skall komma att förete en röstIsplittring, hvilken gör resultatet helt och hället till ett slumpens verk. Sedan vi här om dagen yttrade oss i detta ämne och omtalade, att en af bufvudstadens morgontidningar, Dagbladet, hade för gin del till riksdagsman föreslagit profeszor Rossander, och att vi derjämto hört kammarrådet Andersson vara föreraål för mycken vppmwmärksamhet i enskilda kretsar, der man sysselsatte sig med det förestöende valet, har nämligen en annan af hufvudstadens tidningar, N. Dagl. Allehanda, uppstält ännu en kandidat, revisionssekreteraren Poignant, hvilken för monas vara synnerligen lämplig till riksdagsman med anledning af de uppdrag rörande skogsväsendet, hvilka varit bonom anförtrodda. Slutligen har Göteborgs Handelstidning låtit oss veta att detfinaes en motsida, som tänker på en annan man, som ännu icke blifvit nämnd, samt i sammanhang dermed uttryckt ain förvåning öfver att man icke såsom kandidat uppswtält en man med så framstående egenskaper, som kapten Julius Mankell, Man har således redan föreslagne tre aktade och aktningsvärde män, som helt visst räkna hvar sina anhängare, och man skymtar i bakgrunden en fjerde kandidatur. Det lärer icke kunna bestridas, att man här bafinner sig 1 ett kaos, ur hvilket det blir ganska svårt att reda sig utan denled-tråd, som kännedomen om åsigterna hos ett större antal valmän skulle erbjuda, och en sådan kännedom kan vinnas endast vid ett förberedande valmöte, Vi förnya derföre vår uppmaning till hufvudstadens riksdagemän, eller till någon eller någre ibland dem, att bereda valmännen tillfälle att sammankomma och rådpläga om denna deras vigtiga angelägenhet, Genom en uraktlåtenhet i detta fall göra de sig ansvariga i ganska hög grad för den visst icke osannolika händelsen, att valresultatet kan blifva sådant, att valmännens flertal dermed blitver alt annat än tillfreds: stäldt och det allmänna dermed föga gagnadt. Förbidande hvad hufvudstadens hrr riksdagsmän kunna behaga i saken åtgöra, anse vi oss böra för vår del förklara såsom vår ksigt, att under nu för handen varande förhållanden det skulle för det allmänna vara mest önskvärdt om hufvudstaden med sitt val fölle på kammarrådet Andersson. Vi ha icke varit några vänner af det sammankedjande af frågorna om indelningsverkets upphäfvande och grundskatternas aflösning, som blifvit åvägsbragt, men, väl eller illa, är det samma dock nu ett faktum och det har, genom förhållandenas makt, kommit derhän, att dessa frågor äro de som stå främst på dagordningen och att det således måste Yara öngkvärdt ochå för fäderneslandet nyttigt att vid deras handläggning inom riksförsamlingen och dess fördelningar all till buds stående in. sigt och sakkunskap rörande hit hörande. mycket invecklade, förhållanden må kunna tillgodogöras, Kammarrådet Andersson var, redan iänan regeringen anförtrodde honom uppdraget att söka ästadkomma en utredning och ett, förslag i grundskattefrågan, känd såsom den der egde i detta ämne myc et omfattande insigter, och naturligtvis ar han i och med bl ördpdot at det pämnda uppdraget baft anledning och tillfälle att göra sig med det samma ännu mera förtrogen. Vi lemna för ögonblicket alldeles å sido beskaffenheten af den lösning, som blifvit af hr Andersson sid! föreslagen, och vi betvifla för öfrigt att hågot större antal af hufvudstadens valmän inträngt eller kommer att intränga i den brydsamma frågans pr äheter; men hvad som deremot är för var och en lätt att inse, det äv, att det tör saken måste vara af största vigt att den man, som torde kunna anses vara med den samma bäst förtrogen, har tillfälle att vid igar handläggning ino representationen få både försvara egna åsigter samt pröfva och bedöma andras. Om, såsom mycket sannoikt synes, denna vidt omfattande angelägenhet göreg till föremål för eft särskildt utskotts behandling, taga Vi för alldeles gifret, att hr Andersson, om han hade platsi Andra kammaren, blefve ledamot af ett sålant utskott, och vi tro att hvar och en, vilken åsigt i ämnet han än må omfatta, skall medgifva att detta måste vara önskrärdt, då ju frågan icke kan annat än vinna lerpå, att hon blir så väl och så fullstän igt utredd, som möjligt är,