Aftonbladet – 7 november 1874, sida 2

om han skulle följa hennes rkd eller icke, då en dörr öppnades i öfra våningen och en röst försigtigt hördes ropa: Sarahl Sarah, som på detta sätt mot sin vilja kter nödgades uppträda på scenen, yttrade ofrivilligt ett: Sch! och såg besvärad ut. Mr Plumper deremot log helt förnöjd, gaf sina fötter en afskedstorkning på dörrmattan, der han hela tiden hade stått, och beredde sig till handling. Sarah, mitt vackra barn, nu lär din herre ha kommit hem — flugit in genom fönstret, fär jag. Var god, låt inte mig uppea dig. Om jag får lot, sir, skall jag först släppa ut er och stänga porten efter er. Hennes röst var nu ntmärkt höflig, nästan inställsam,. Åh nej, tack skall du ha, mitt socker; jag vill icke göra dig besvär. Jag är ej van vid sådana smb uppmärksamheter; nog stängas dörrarna ofta för mig, men att låsa dem efter mig, det får jag vanligen göra sjelf.. Hans ansigte drogs i hop i kanske hundra rynkor. under ett muntert grin, Just i det samma upprepade rösten, denna gång högre och mera befallande, kallelsen. Om herrn i huset förut möjligen hade misstänkt ett ovälkommet besök, trodde han. med all säkerhet nu gästen vara ett godt stycke väg utanför porten. : Det är hans eget fel, och det skall han få veta, mumlade Sarah harmsen. Haude han bara hållit sig tyst, skulle den der herrn aldrig fått reda på att han varinmne; han får väl inte så lätt att bli af med honom igen, men det kan just vara ettlagom straff! Hon vände sig hastigt till den ovälkomne gästen. Skall jag underrätta min husbonde, att ni är här, sir? , Behöfs inte, mitt barn; det för han gielf snart se med sina egna ögon; men det skall bli mig ett nöje att göra dig sällskap Fo för trappan. Och, en sak, Sarah! Fö mitt råd att, då ån kommit dit upp, handtera din husbondex dörr litet varsammare