Aftonbladet – 7 november 1874, sida 2

nedtill mattan vid dörren, ej i någon bestämd afsigt att torka stöflarna, ty gatorna voro snygga och torra och mr Plumper var alltid den nättaste och omsorgsfullaste fotgångare, men blott af gammal vana och kanske för att vinna tid. Ganska snart hade han också sansat sig och var munter och kry som vanligt. År din husbende hemma? Nöj, det är han inte, ljöd det hastiga svaret, åtföljdt af en trotsig fnysning. Men jag har att tala vid honom i en angelägen affär.; och mr Plumper log på ett så fryntligt och välvilligt sätt, liksom affä ren hade rört ett stort arf eller någonting lika trefligt och gladt. t Har jag inte sagt er, att han ej är hemma? Han reste bort i gär afton och väntas icke hem förr än på lördagen. Mr Plumper knep ihop ena ögat, blinkade listigt med det andra och hvisslade försmädgt. t oUnga qvinna, sade han högtidligt, tycker du, att jag ser entaldig ut? Denna fråga tycktew ej göra beräknadt intryck på flickan, hvilken tämligen näsvist svarade: Ja, nog. tycker jag att man skall vara bra enfaldig för att icke se, att gardinerna äro nedfälda i rummen, hvilket de aldrig äro, då min husbonde är hemma — För sina bekanta — hva bah? Har det aldrig förefallit dig eget, att han alltid är borta, då jag söker honom? Just nu bortrest eller utgången, så var. det sist och gången förut och ändå en gång förut. Intekan väl den saken; att han jämt är ute, ha något att skaffa med, att armbågarna W ute på honom?s Flickan satte näsan i vädret, full at för: akt både för mannen och hans yttrande. Jag säger er, att min husbonde ej är hemma och att han ej kommer hem förr än till lördagen. Kom igen i nästa vecka, det blir bäst. Hon svängde sig:om på klacken för att gå och lilla mr Plumpor stod holt villrädig,