Aftonbladet – 7 november 1874, sida 2

skådande, innan han insläpptes i förstugans 1elgedom, Men mr Plumper var, som han: sjelf utryckte sig, icke född i gårs Med ett hastigt sidosprång flyttade han sig ända intill porten; med. ryggen pressad. till den samma och armarna tryckta till sidorna, var han så fullkomligt dold, att ingenting at hans person var synligt, förutom spetsen at stöflarna, och de sqvallrade icke om något. Stolt öfver sin manöver blinkade han oupphörligt och smäskrattade förnöjd.. Hon kommer ganskå säkert och öppnar porten. tänkte han triumferande och han-bedrog sig icke deri. Snabba steg hördes i trappan; och porten, som öppnades inbt. förstugan, slogs .upp med sådan häftighet, att mr Plum per, hvars breda rygg alt jämt varit tryckt intill den samma, för att bättre förmå motstå hvarje försök af de belägrade att åter stänga den -midt för -hansögon, våldsamt kastades baklänges i hela sin längd och låg, några sekunder döfvad af fallet, isamma ställning han nyss haft, med fötterna intill hvarandra och armårna pressade till sidorna, blott med den skilnad, att han, i stället för den per. pendiknolära riktningen, kommit att intaga den horisontela, Hå, kors bevara mig! utropade. tjenstflickan, som i första öfverraskningen kunde haft skäl att misstänka den gamle herrn för att vara en annan gammal herre, som tra litionen utrustar med horn och svans och on sotig eldgaffol. Tvitvelaktigt torde äfven vara, hvilken af herrarne skulle varit mest välkonimen, ty hon slungade en vredgad blick på den fallne inkräktaren och utbrast: org var det bara ni? — kors så ni skrämde MW i Ber om förlåtelse, stammade mr Plumper, ehuru kan, såsom den passiva parten; vis serligen icke tycktes vara skyldig att göra an ursäkt, men troligen voro hans id6er till följd af den högst egna ställningen något orediga. . Är din husbonde hemma, mitt vackra barn? frågade han, efter att bter hafva kommit på fötterna och fbogitvit sig