len — före Jenner som sedermera vid hvarje koppfarsot. i ärmare detaljer huru föga med visshet man kan tillskrifva vaccination något gagn i det hela) till koppfarsotens minskning i Sverige kunna inhemtas ur Rektor Siljeströms med statistiskt hänsyn afgörande skrift om vaccinationsfrågan 1874. : Den tillfälligheten, att Dr M. tillhör en annan religiös fraction änfertalet hans eolleger . skall icke göra andra obilliga emot honom. Hans : motståndare ex professo må för oss gerna uppsöka företrädesvis hvad de hos honom funnit eller tro Fig finna orätt så i ena som andra rigtningen af hans lifs werk; vi andra vilja efter honom, såsom redan förut efter Dr Lagberg, komma i besittning af hans goda råd om vatten och frisk lufts bruk, heldre än missbruk, som de första och bästa botemedel vid kopporna.. : Har man då hittils vidrört just denna ömma j punkt i den naturmedicinska afhandlingen om smittkopporna ? så frågar man. Intet ett endaste ord derom, hvarken för eller emot i deras tröstebref. Är sådant försök att) dödtiga luft och wattenkuren i Dr M:s hand rätt). eller billigt och ens godt, så förstår menige man med oss intet af hvad rätt eller hvad godt är — än mindre hvad billigt förblir. Men menige man och hela folket skall dess lättare fatta detta, att dess urgamla fördom, så inrotad den än må vara mot frisk luft heldre än . den intäpta i tiraminet måste ge vika, ock frisk ren luft öras såväl sjuke som friska menniskor, samt att det är den vederstyggliga koppstanken i urpeldadt sjukrum och ej den friska utifrån som vållar att kopporna slå in som det heter i folkspråket, när kopporna plötsligen synas försvinna från huden, medan denl köppejuke går sin undergång som säkrast till ke, Slutligen skall landtfolket nog veta taga vattenkuren sjelf, såsom ock sin friska luft, omj hand bättre än som hittills skett just af de lärdaste läkarne, hvilka hafva helsovård och sjukvård sig alldranärmast anförtrodd med stora löner dertill på stat, de der ock sednast gjort sig till domare öfver Dr M. och hans naturmedicin utan att ändå bevärdiga denna med närmare bekantskap alls, ware sig på Gotland eller här i rikets hufvudstad. Sine cera Veritas — Istadighet och ondska hos hästen. (Ur Tång för Hästvänner.) TIstadighet hos hästen är alldeles icke detsamma som ondska, fastän det ofta kan hända att den förra öfvergår till den senare. Istadig födes hästen, elak göres han. En istadig häst vill blott hafva sin vilja fram och är sedan lik många menniskor alls icke svår att handtera. Ieben und leben lassenär dylika hästars motto. Har en istadig häst fått nog af arbetet, så vill han gå hem och hem går han helt beskedligt. Tillåtes han icke följa sina böjelser, så uppreser han sig visserligen emot hvad han anser vara ett tyranni, men han använder icke sin styrka blott för att ställa till krångel. Detta är deremot den elake hästens ändamål; ty denne hatar menniskan lika mycket som Bismarck hatar biskopar. Med en istadig bäst menar jag en häst, som icke vill draga, som stannar. och vänder på vägarne, eller som vägrar att gå ifrån andra hästar o. d. m. Istadiga hästar äro i allmänhet särdeles kloka. Komma de underfund med att deras ryttare saknar nödig energi eller skicklighet, så är det förbi med all undergifvenhet; märka de deremot att det icke lönar sig att bråka, så skola de icke vidare offra tid och möda på en hopplös strid. Istadiga hästar äro vanligtvis äfven fega, hvilket: må vara en tröst för deras egare. Sätter blott ryttaren hårdt mot hårdt, ger han icke efter, så skall han i de allra flesta fall framtvinga önskvärd undergifvenhet.. Olyckligtvis, räcker denna undergifvenhet icke längre, än samme energiske ryttare. sitter i sadeln. Med hvarje ny ryttare förnyas samma försök, och att grundligt kurera istadighet är ea af de svåraste uppgifter, som kunna falla på dressörens lott. En elak häst kan kureras, ej genom straff, men genom en jämn och vänlig behandling. Ondska -har i några få fall visat sig vara ärftig. Den kände fullblodshingsten Mameluke efter Stockwell, sjelf en riktig menniskoätare, har efterlemnat en afkomma hvilken nästan utan undantag visar samma älskvärda anlag som fadern. Det samma gäller om Manchester och några andra hingstar så väl inom fullsom half blodsklassen. Men hvarken Mameluke eller Manchester voro födda elaka, utan hafva blifvit det till följd af rå behandling, Hästen har ett godt minne och förglömmer t. ex. ej de fruktansvärda sista -ögonblicken af en täfling, som utkämpas hufvud vid hufvud. . Skilnaden emellan en elak och en istadig häst är, att den senare på det hela taget icke menar någonting ondt, hvaremot den förres uppsåt är att åstadkomma så mycken skada som i hans makt står. Det kan hända att den istadiga här sten lägger sin ryttare på backen, men detta är alltid och under alla förhållanden ryttarens fel och striden har dermed uppnått sitt slut; hästen har fått sin vilja fram. Lyckas deremot den elake hästen att slunga sin ryttare ur sadeln, så skall han i de flesta fall märka honom med bakfötterna innan han lemnar stridsfältet. Det finnes hästar som bita och slå i stallet, men under ryttaren eller framför vagnen ej visa spår af motspänstighet; andra åter förhålla sig lugnt i stallet, men kunna ej förmås att tåla ryttaren. Hästar, som ej vilja draga, äro icke alltid ela ka. Försöker en förståndig kusk att med ön skan bibringa dem bättre tänkesätt, så kan det hända att de slå och krossa alt, som är bakom dem. Piskan har i så fall för tillfället gjort dem elaka. . .De skulle icke hafva börjat slå, om de icke blifvit straffade. Tålamod är derför oumbärligt vid behandlingen af hästar, som icke vilja draga.. Vill hästen icke draga ifrån stället, så låt några medhjelpare skjuta hjulen framåt eller förspänningen ske på utförssidan af en backe. Stannar hästen midt på vägen, så bind upp en af framfötterna och låt gynnaren stå, om han så önskar en hel vecka. Försökes detta ett par gånger med allvar och konseqvens, så skall hästen, såvida hans obenägenhet att draga har sin rot i envishet och ej i dålig förspänning, felaktiga seldon o. d., varavalt för glad att få gå när och hvart egaren önskar, Istadiga hästar äro tålamodspröfvande, ondsinta äro farliga, men olycksfåglar af värsta slag äro dessa nervöss och skygga djur, hvilka vid minsta anledning tappa hufvudet och sedan bära sig åt som om de vore kollriga. För dessa finnes ingen bot. När man minst väntar det, framträder deras idiosynkrasi, och deras olyckliga ryttare eller kuskar, nyss ännu lugna och förnöjda medborgare, falla ett offer för onda andar, som ej hejdas af en afgrund. RM — Hvarför kom prinsen af Wales till Frank rike? De franska partierna söka, som bekant, draga politisk vinst af alt möjligt, till och med af den påhelsning; som britiske tronföljaren nyligen gjort i Frankrike. Engelska skämttidningen Punch lemnar följande roliga och träffande ötversigt af.de olika sätt, hvarpå man i Frankrike -besvarat frågan, hvarför prinsen af Wales kom till Frankrike? Hertig Chateau-Clinquant: Emedan: h. k. h. är bonapartist och ville öfvertala marskalk Mae Mabon att afstå väldet till kejsar Napoleon IV: Grefve Sans-un-sousde, Sang-Azur: Emedan hb. k. h. ville egna en gärd af vördnad åt hans majestät konung Henri IV:s rike. Hr Centre-Droit: Emedan h, k. h. högaktar det medborgerliga konungadöme, som uppbäres af huset Orleans. Medborgaren Bonnet-Bouge: Emedan prinsen en verldens största och mest lysande reublik. ; En känd fransk skriftställare: Emedan Frankrike är alla andra lands moder. Men också emedan Frankrike är sublimt, stort, häpnadsväckande, på en gång bögtidligt och sprittande, på en gång omöjligt och likväl sant 0..8. V.