Aftonbladet – 5 november 1874, sida 2

IRI, forsdagen den 5 Nov CE PUST EN GON 9 NOV icke äro afnågot synnerligt intresse för andra än Arnims personliga vänner. Efter denna skildring tillägger korrespondenten, att under de fyra vecker, grefven muttit häktad, har han blifvit mycket medtagen och betydligt äldrats: hans hår och skägg, som för en månad sedan voro svarta, ha nn blifvit hvita. Hans hållning uttryckte dock icke någon andlig förkrosselse, endast vrede. Grefve Arnim är nu fri, slutar korrespondenten sin uppsats, men man får icke tro, att saken är slutad dermed, Para grafen 292 af preussiska strafflagen bestämmer, att antingen måste han absolut friki nas, om kronadvokaterne anställa kriminelt ätal mot honom, eller kommer han att dömas förlustig sina medborgerliga rättigheter som preussisk undersåte och sin adliga värdighet, Under tiden kommer ban att så noggrant bevakas sf hemliga polisen, att han icke skall kunna taga ett steg utan dess kännedom, och han skall i sjelfva ver3 I ket icke vara något annat än en fånge, som får röra sig efter behag. ; Times korrespondent i Paris medåelar i t sitt senaste bref följande upplysningar om förhållandet mellan Frankrike och Italien, hvilket på senare tiden framstälts såsom mindre godt: a En klok och försonligt hållen artikel i senaste numret af Presse, samtidigt med hertigens af Decazes återkomst till Paris, visar en stor förändring till det bättre i tonen. i denna utrikesministörens organ, hvilken unI der hertigens frånvaro ofta varit långt ifrån vänligt stämd mot vissa främmande makter. Den framhåller att, då hertigen af Decazes blef departementets chef, funnos åtskilliga anledningar till misshällighet med Italien och Spanien, men att dessa, hvad det förra Jat de nämnda landen beträffar, blif: vit follkomligt undanröjda genom hans politik. Orönoque har i sjelfva verket varit det enda, som stått i vägen för de fredliga känslor, hvilka borde förefinnas mellan Italien och Frankrike, beslägtade folk, hvilkas arm6er under de senaste 20 åren upprepade gånger stått sida vid sida Ipå slagfältet och delat två lyckliga fälttågs triumfer, Hertigen har haft vilja och mod att undanrödja detta sista Hinder för ett vänskapligt förhållande och från italienska regeringens och dess representants i Paris sida har han, man kan ej betvifla det, mötts af en uppriktig: önskan att underlätta utförandet af denna ömtåliga uppgift, Detta skall blifva bekräftadt vid offentliggörandet af de aktstycken, som röra förhandlingarna i denna sak, hvilka, åtminstone till en del, lära komma att intagas i den gula boken och framläggas då nationalförsamligen snart sammanträder. Den för det italienska folket så misshagliga fregatten borttogs med mycken takt och i största lugn, och den verkan hans afgåvg frambragte var långt mindre än de hade väntat, hvilka tycktes ha trott att Medelhafvet skulle resa skyhöga vågor för att förhindra afseglinzgen af detta fartyg, bestämdt att vid behof tjena den helige fadren såsom tillflykt. Inga under skedde, och påfven sjelf, som är en långt klokare man än de flesta, som tillhöra hans parti, tycks lugnt ha fogat sig i och kanske gillat fartygets borttagande, ty det är ej möjligt annat än att han länge insett det gagnlöga i desa närvaro. De förskräckliga straff, som profeterades skola från himlen drabba hertigen af Decazeg, derföre att han tog detta djertva steg, hafva icke visat sig och sannolikt skola de ej häller göra det. . Ett matt försök att bringa ämnet på tal inom permanenta utskottet misslyckades alldeles, och om frågan kommer före inom nationalförsamlingen och ordskifte uppstår, skall ministern för utrikes ärendena icke sakna arsument att bemöta och besegra möjliga anfall frånett parti, som har sina anhängare långt mera bland presterna än bland folket. Hvad som gjordes måste en gång hafva blifvit gjordt, och uppskof skulle blott ha bevisat lumpen svaghet. Det är tvifrelsutan sant, att, sksom Presse säger och såsom äfven visar sig af det språk den franska och italienska, pressen för, hvarje förevändning till misshällighet de båda landen emellan blifvit undanröjd, och att fullkomlig harmoni råder mellan kabinetten i Versailles och Rom. Då nu hertigen af Decazes varit så lycklig, hvad Italien vidkommer, har man intet skäl att betvifla att han ju icke gkall blifva det samma äfven hvad Spanien beträffar. Symp tom af en förändring till ett bättre hafva visat sig, och de mera betydande tidningarna hafva märkbart förändrat ton. En af dem har gått så långt, att den erkänt det nit och den. lojalitet, med hvilken de frahska nyndigheterna vid Pyrengerna nu beväka an gräns, så svår att noggrant skydda. Dessa Frankrikes ansträngningar hafva såedes redan ledt till goda resultat. Så mnart också uppriktigheten af en redlig önskan att uppfylla internationella skyldigeter otvifvelaktigt gör sig gällande och rinner öppet erkännande, mäste alt det nissnöje, som varit en följd af misstanken m ett motsatt förhållande, på en gång förvinna. , SA O fö mp UX FN Nå Aa Åt ot hn In Kam ft fir SENASAT ——— DEtHohot att amntfltla AM