Aftonbladet – 3 november 1874, sida 3

alsta hopp. Utmattad afsrin sinnesskakning, kände hon sig likgiltig för alt utom för förödmjukelsen att vara besegrad. sHvad skall jag göra? hviskade hon till sig sjelf, men han hörde hennes ord och svarade: Gör som jag kar glort. Tror ni attijog har lidit mindre än ri? Och likväl sägor ni sjelf, att mitt lif har varit gagneligt och hedrande, Ja, Gud vare tack och lof, det har varit så. Den yttre lyckan har intet gemensamt med lfvets nanna syftemäl, hvit. ket är att lefva för andra, icke för o0cs sjelfva, Tag då ödmjukt emot ert lif ur Guds händer, icke som en börda, utav söm en mission. Ni står utan hem och anhöriga: se i hela den lidande menskligheten era bröder; de skola icke förkasta er. Ni! eger då en vän, som aldrig skall svika ör; lof för honom. Vill ni föreöka det? Om jag kunde glömma det förflutna, gade hon dystert, men hvem kan bjelpa mig att göra det? , Gud; då ni har lärt den ännu svårara konsten att förlåta. Hon svarade intet. Cameron lemnace henne och började promenera fram och bter, glad öfver nägra mimauters lugna tankar. Den nyhet, som så oväntadt yppats för bosom, hade på honom inverkat mycket upprörande. Såsom Caroline förestält sig, kunde han ickoa utan djup rörelse se den mans årag, hvilkon måhända varit den enda merniska, som hade älekat honom; men emct doktor Westthorpes dotter kände han i denra stund verklig harm, Alt bedrägeri var honom afekyväråt. (Forts)