Aftonbladet – 2 november 1874, sida 3

— Mellarriksjärnbanan. I e tillsvenska och norska järnvägsstyrelsen etäld, i norska Morgenbladet för i lördags intagen uppsats, anföras starka klagomål mot ätskilliga anordningar på så väl den svenska som i synnerlet den norska delen af mellanriksjärsbanan, hvilken vi anse oss böra bo. fordra till båda vederbörandes och all: hetens kännedom. Uppsatsen har följande lydelse: ; Hr Redaktör! Då noråvestra stambanan öppnades och stäldes i förbindelse med de norska järnvägarna, gjorde man sig beräkning på en beqväm och hastig be fordran härifrån till Sverige och utlandet, men häri blef man högligen bedragen, Förra året gick befordran någorlunda an, då de norska tågen korresponderade med de svenska genomgående tågen mellan Stockholm och Malmö, och man kunde resa från Kristiania på morgonen och vara i Stockholm på aftonen, men i år måste man finna sig i att tillbringa natten på KongsRn för att följande afton komma till Stockolm. För ett visa den ytterst olämpliga anordningen af tågen skall jag blott aeföra de verkliga förhållandesa. Det utländska posttåget afgår från Kristiania klockan 6 om morgonen och ankommer till Laxå kl. 10 på afionen, efter att hafva tillryggalagt 28 norska mil (omkring 29!, svenska) på 16 timmar. I stället för att strax vid ankomsten till Laxå träffa de svenska genomgåendo tågen måste den, gora skall till Malmö, fiona sig i att vänta på tåget från Stockholm, som ankommer till Laxå kl. 4, 1 på natten, och den, som skall till Stockholm, mäste vänta på tåget från Malmö, som kommer kl. 2.84 på morgonen. Härmed är det väl ingen nöd, invänder man. Ja, är det vackert väder, kan det väl gå an, ty då kan manu kh under vänttiden spatsera på perrongen, ty att wme under tak är en ren iyckträff, emedan det blott finnes ett rum med plats för 6 till 8 personer, och den, som vill tillbringa tiden i detta rum, får sannerligen icke vara kräsea, ty både anordningen och luften derinne påminna mer om en svinstia än om ett rum för folk. Hvad vore nu rimligare, när det svenska ge nomgåenda pe icke kan ordnas efter Kristianiatåget, än att detta afginge från Kristiania kl. 12 eller 2, ty det hade lika fullt rund tid (12 timmar) att korrespoadera med Stockholmståget. Vänder man sig till de norska järnvägsmännen i denna sak, skjuta de skulden på svenskarne, medä? desse i sin ordning gifva. norrmännen skulden. I hvilket fall som hälst är den en gensträfvigket på ena sidan eller båda, som icke borde finnas till. Passagerare från Stockholm och Malmö, som ämna sig till Kristiania, måste också finna sig i att utstå 2!, till 4!, timmars tortyr vid Laxå, hvarifrån intet jåg afgår förr än kl. 5 på morgonen, och sedan har man 16 timmars sofvande fart till Kristiania, icke sällan till och med:18 till 20, emedan detta tåg ofta försenas. Häraf kan synas att nästan alt är gjordt, som möjligt är, för att lägga hinder i vägen för passageraretrafiken landen emellan. fter det jag borörk Laxå, må jag också säga några ord om Kongsvinger. Här riskerar man också att icke få nattqvarter, men järnvägssty relsen är dock så billig att tillåta passagerarne att tillbringa natten i vagnarne, när sådanticke Tan erhållasg.