Aftonbladet – 31 oktober 1874, sida 3

Article Image
RANA Ann ne Öfveralt i vårt land emottogs uppmal gen att verkställa ingamlingar för de hu hörande i Samara med det lifligaste intres ge Den fattige gaf sin skärf, den rike il?I hundradetal, och medan man i Ryssal: let länauv gjort föga eller intet för att bisprir kt sina nödstälde landsmän, afgick till Sam: vit försändning efter försändning från Finla alJ Och äfven nyligen har en tillfällig mi on växt i Cherson och Besssrabion gifvit ledning till uppmaningar i den finska pr sen att försnstalta nya insamlingar, F k-jen tid Etmicstone torde vi väl mu vara! ta i friade från doklamationer om de ryska ilt I degåfvorna. d-l Du sublime au ridicule il nya guun p och detta steg taga vi ut, då vi från den i dubbelt afseende betydelsefulla nation subskription öfvergå till en historia, som d senaste tiden utgjort en cause c6isbreiH Bingfors, Bland organ i den ryska pressen, sc fortfarande egnat vårt land en föga välv lig uppmärksamhet, är äfven Ruski Mi kändt såsom ett oppositionsblad quand mår sä väl mot dea nu varande ryska regim öfver hufvud, som synnerligen mot den rysl krigsministern Miljutin. At den vredes gall denna tidning utskänker emot den veste ländska kulturen i allmänhet, får äfven Fi land sin beskärda del, . Senaste vinter se verade en Helsingfors korrespondent blad härifrån korrespondenser, i allmänhet lik .Jenfaldiga som skefva. Så fann korrespo! denten bland annat lämpligt att utkasta m) stiska antydningar om att Holsingfors m: gistrat tillstält ett bergras, som senaste v8 .Jinträffade 1 närheten af ryska kyrkan i He -Jsingfors. Och denna inginuation synes h j vunnit gehör äfven inom de allra högsta re I gionerna. En tillfällighet gjorde emellertid, at denne korrespondents anonymitet blef röjd Senaste vår var det fedan allmänt känd: att författaren till dessa bref var ingen ar nan än en skolpojke, tidigare uppfostrad Ryssland och för närvarande elev i en här städes inrättad rysk skola. Genom någon kanal torde denna upplys ning äfven nått korrespondentens fader, ge neralen och senatorn, frih. af Forsgelles, hvil ken, förfärad öfver att sonen sålunda råka! in i pressons farliga garn och måhända äf ven af missnöje med korrespondensernas in. nehåll, synes förbjudit sin hr son att vidare beträda publicitetens farliga basa. Mot slvtet af sommaren öfverraskades nämligen den finska allmänheten, och icke minst Nylands läns nu varande guvernör hr von Alfthan, af ett tillkännagifvande i Ruski Mir, att bladets Helsingfors-korrespondent meddelat redaktionen, att han icke vidare kunde fortsätta sina korrespondenser, emedan Nylands läns guvernör förbjudit honom att vidare skrifva, under den förklaring, att en rysk korrespondent i Finland vore att betrakta lika med en spion, samt tillagt, att om korrespondenten icke atälde sig denna förklering till efterrättelse, hans bref komme att på posten öppnas. Guvernör Ailfthan för. summade icke att i så väl ryska som finska blad offentliggöra en förklaring, i hvilken i hufvndsak framhölls, att kan icke personligen kände den i fråga varsnde korrespondenter, att han veterligen med honom aldrig växlat eit ord, och ait följaktligen Ruski Mirs uppgift vors en lögnaktig och för en berson i guveraör Alfthans ställning i hög grad kompromeiterande gmädelre. Häratf förlorade dock icke Ruski Mir koncepterna, itan visblef fräckt sina tidigare uppgifter. Välvilligt meddelade derjämte en ny korre;pordent, som bladet skyndade att här förskaffa sig, den förklaring, att i händelse a? rättegång mellan redaktionen och br Alfthar redaktionen väl vid finsk domstol skulle komma till korta, emedan processen der beväras af de tvänne vitnena, hysremot kon Ryssland alltid skulle gå segrande ur strien — tack vare dena ryska juryn, Och etta var onekligen det sannsete, bladet i opna fråga haft att förmäla, ty — jurvingti atioren I all ära — så icko tyckes det ryska: olket ännu vara moget för dezs välsignel-4 er. För atc visa sig liberal, har nämligen )e uryn i Ryssland för vana att i de flesta all frikänns, och detta icke blott alitid i rossmål, de må sedan vara af ett eller anat slag, utan ofta äfven i degröfsta brott-e ål, En dementi, som. hr Alfthan tvang js rr Forselles att till Ruski Mir afeända,ll sun bladet icke nödigt att ens omnämna. la ich då nyligen, sent omsider, hrr Forselles 1 Mit förmå sig att i Helsingfors Dagbladld utföra ett (på dålig svenska) skrifvet med ifvande, att br Alfthan aldrig till korre-C oondenten yttrat ett enda ord af hvadlä nski Mir påbördat honom, har det aktingsvärda bladet funnit för godt att heltr: ch hållet ignorera tillvaron äfven af dennag rklaripg. Oaktadt alla de löjliga sidors: nna historia onekligen eger, kan den dockb: ke undgå att kasta en mörk skugga, icke lä! ott på det värda bladet sjelf, utan äfven p! . hela den press, som räknar den nämnda!i ningen såsom ett af sina mest framstå sl de organ, De af mig senast sågom förestående omrr mnåa förändringarna i vår regeringepernal låta alt ännu vänta på sig. Flere af vigtigaste platserna stå obesatta eller las af tillfälliga ställföreträdare; något finitivt om derss tillsättande förspörjes nu icke, Svårigheterna torde för närvaide icke häller vara så ringa att i Finid påträffa män af större duglighet och betemennaskicklighet, som i allo passa i det på höjderna nu rådande systemet. Härtill kommer en omständighet, som för r utveckling varit af en ganska olycksfar er betydelse, Jag menar den ringa käntel lom af utländska epråk, man iallmänhet 16 1 088 påträffar. FÅ vinvlägga sig om att) are utvidga de insigtor, de i skolorna inatat, och dessa kunskaper inskränka sig rondels till att nödtorftigt förstå en tysk G r fransk bok, Ryskan, rom dock är af synnerlig vigt genom de täta relationer, ika naturligtvis ega ram emellan regerinna i Helsingfors och Petersburg, känner me 1 ännu mirdre. Mången kan icke engåpos A innantill detta språk. Och dock utgör tra inodomon af något ibland dessa idiom för öpr statsman i Finland snart sagdt ett)bär ditio sine qva non. Ty derförutan kanli kvarkon vinna gehör hos Finlands storme ste, den ryske kejsaren, ej häller för.j Vi ffa sig auktoritet hos de maktegande ilfra seland, hvilkas opinioner, om de än rätts4 icke borde utöfva något inflytande Pål pos t folks öden, dock faktiskt derpå influera gen ska mycket, Betecknande i detta afsed e är, att för icke gå länge sedan en finek grä sman, hvilken då lärer varit predesti-pos Md för en af platserna närmast regentensligt ton, hade erhöllit anbud om ett betyd dan stipendium, om han villa resa till Paris dd — lära sig franska, kon in af de beklagliga följderns af dettaldan wällande är, att de talrika finnar, hvilka! nin sin utkorost i rysk militärtjenst och!onö er en ofta flere årtionden fortsatt vistelse! utla yssland förvärfva sig en förtrogen be I tskap med ryska språket, just härige-!efto hafva lätt att innästla gem I dan hösmra hun ige

31 oktober 1874, sida 3

Thumbnail