Aftonbladet – 31 oktober 1874, sida 2

grubblerior. Ingenting kan så, som strängt arbete, stärka sinnet och hälla det fritt från sorgsna tankar. Hade icke dessa vakotimmar vid den lilla sonens sjuksäng varit, skulle han måhända aldrig kommit att tänka på, hur ensam han var oaktadt hemmeta alla band. Aldrig är en qvinna mera behöflig eller hennes närvaro mera saknad, än vid sjuksängen, huru mycket mera då, när den sjuko är ett barn! Aldrig satt Came. ron der, utan att en känsla af ödslighet och tomhet intog honom, Han saknade de varsamma stegen, den milda rösten, det ängla-. lika, vaksamma deltagande för lidandet, som han funnit och alt jämt dagligen fann i andra hem än sitt eget, Denna qväll, då han satt och betraktade sitt lugnt sofvande barn, medan sköterskan hade gått ned till sin aftonmåltid, kände han gig dock icke ensam, Det der namnet på företa bladet i Wiliies bok hado hos honom framkallat många slumraude minnen. På den plats, der modern borde hafva gutit, tyckte han sig skåda, böjät öfver det gofvande barnet, ott ansigte, som han ej sett på nära tre år — Ruth Bågestones bleka, milda, tänkande ansigte, Han erinrade gig henne, sådan han föret gett henne vid Mi. riams sjuksäng —lugn, medlidsam, resignerad och med ett outeägligt uttryck af kärlek och förtröstan i de klara ögonen; kan mindes henne, sådan han senast sett henne — öivergifven och ensam. Doerpå följde en bitter tanko på hvad som Var och huru det kunde varit, burna ett kärleksfollt qvioligt väsen skulle varit nog för att fylla alt, som fattades i hans och hans barns till varo, Sköterskans återkomst väckte honom ut förtrollningen; den var farlig och ban visste detta. Det var första gången, James Cameron hade tillåtit bilden af em annan