Aftonbladet – 31 oktober 1874, sida 2

Lyckligtvis var mrg Malloney till hands för att lemna upplysningar. Besöket hade gält miss Edgestone. hvilken yttrat en så lifig önskan att se Willio, att miss Drugh öfvertalat hans mamma att låta sköterskan föra honom dit, Och det är då visst och sant, fortfor hon, uppmuntrad af en gillande min i sin husbondes ansigte, att aldrig såg jag väl sh mycket väs:n göras af ett barn — just som hon icke förr i sitt lif hade gett ett sådant litet välsignadt kräk för gina ögon. Om hon inte tog honom i famn och kysste honom och såg på hans ansigte, liksom hon ville lära sig det riktigt utantill! Och huru hon talade med honom, som om han hade varit en stor, förståndig menniska, och sade honom, då hon trodde att jag icke var i rummet, att hon bedit för honom hvar morgon och afton, ända sedan han blet född. Men det får jag säga, att hon tycktes vara en mycket god, uag dam, och hon bar honom i sina armar ned till vagnen; och det märkvärdigaste af alt var att master Willie, som annars alltid är så blyg och envis med främmande, blef strax bekant med henne. Det var knappt möjligt att få honom ifrän henne, och sedan dess har han inte talat om något annat än sitt bexök hos henne. Sedan doktor Cameron under tystuad hört alt detta, lade han sin band på sonens hufvud och sade med djupare allvar, än saken egentligen syntes påkalla: Jasb, Willie, du har sett Ruth Edgestone; jag är glad deröfver och öfver att hon ihågkommer dig i sina böner. En half timme senare var han Bter hog sina kära böcker och Ruth Edgestone var glömi. Det var James Camerons lycka, att han föga hade tid att öfverlemna sig åt tomma