Aftonbladet – 30 oktober 1874, sida 3

TIUCUDAROM UC OU UKUUNUL I derföre fortfarande påstå, att hvad som funnits vara beqvämt och nyttigt för den all-( männa rörelsen på centralpunkterna i an lc dra länder, det bör äfven vara nyttigt förf centralpunkten i Sverigo, Att vi ligga ils ett hörn af europsiska järnvägsnätet, är osss väl bekant, och det har derföre icke häller! fallit oas in att yrka någonting så oföranuf lf tigt, som att de stora europeiska postlinier, t till hvilka vi ha att anknyta vår post lo gång, sgkulle jämkas efter vår beqväm-li lighet; men då det nu råkar händelself vis falla sig eå, att rörelsen å do storalf postlinierna just betingar och möjliggör jk ena sådan anordning ef posttågen till och l från Stockholm, som skulle bereda central-1 orten i vårt land gamma fördelar som dem, ll af hvilka andra länders contralorter äro iiz besittning, så se vi icke att vårt lägeijärn-!u vägsnätets hörn utgör något skäl att för-ja spilla desga fördelar endast för att tillfreds-!e ställa en fantasi, en nyck eller ett hug-le skott hos någon enskild, vore han än han-l!b delsoch gjöfartsnämndens ordiörande. t Hr W. förebrår oss, att vi icke syssel-)E gatt oss med nämndens ordande om dent rayon, till hvilken personer, boende utom l Stockholm, kunna till sina hem om aftonen d återvända. Vi bedja om ursäkt, att vi nöd-2? gas begagna ett något starkt ord, men vi kunna icke underlåta, eftersom hr W. utmanar osg, att förklara, det viansågo detta argument så ömkligt, att vi, för nämndens egen skull, ville undvika att röra vid det samma. Att man vid ordnandet af de stora hufvad tågen, som skola genomegkära hela landeta och sätta osg i förbindelse raed utlandet,? skulle fästa afseende på en lokaltrafik, som b bör tillgodoses och ordnas ur helt andralr synpuckter, det bade vi knappast kunnat ? föreställa oss; men minst hade vi väntat att få se Stockholms handelsintresse gättas)n i samband med den omständigheten, huru jt vida resande härifrån till närgränsande or-9 ter framkomma on eller annan timme tidi gare eller senare på aftonen eller natten. Af hvad vi yttrat lära våra läsare finna, att vi icke anse hr W:s Beigt om den lämpligaste tiden för kontorsarbetets afslutande böra eller kunna få utöfva någotinflytande på statsmyndigheternas beslut i en för den allmänna rörelsen vigtig angelägenhet, Menl, det kan, efter nu hr W. med sådan ifverl!g häller på sin bsigt om den af honom före C slagna kontorstiden, vara inbjudande mogje att, ehuru frågan ligger på sidan om den D sak vi afhandla, också derom yttra några ord. Hr W. vill hafva den ifråga varande i begränsningen af kontorsarbetet, på detih man ieke må utestänga från familjlifvetlu och det hederliga umgänget alla de ungals! män, som tjenstgöra på handelskontoren, f Är då hr W. så alideles viss på, att detär! g i familjernas sköte, som de unga männen lg använda sin lediga eftermiddag? Skulle detle icka tilläfventyrs kanna hända, att ledig-k hoten af ganska många, ja, af ett flertal, egnas åt hrr Blanchs eller Berns etablisseg menter eler åt andra för kassan, hälsan !g och sedligheten ännu mera menliga förströ-lseställen ? Förnaderligt nog, att hr W. lo ned sin rika erfarenhet af verlden och men1? niskorna, alldeles synes ha förgätit den syllene satsen: Fåfäng gå lärer mycketiy ondt.För vår del tro vi, att det hvarken li ur sedlig eller statsekonomisk synpunkt är js pyttigt att uppställa sågom grundsats, attte Jet skall arbetas endast de få timmar om X lagen, som det om vintertiden bestås oss q här i nordem dagsljus. Flertalet af dem,jir som lefva på sitt arbete, bäde principalerh och biträden, skulle dermed slå sig slätt) d ut. Och vi våga äfvenväl vara af deni! tanken, att gasen och lampekenet på konto ren äro minst sagdt lika nyttiga som lju-iq son på vira-bordet eller gasskenet på våra vi raf6er och förlustelseställen, och att denig sndliga och fysiska atmosferen på kontoren ta väl bör i allmänhet taget kunna anses lika helsosam, som den, hvilken möter, exempel-s, vig, i hrr Blanchs elier Berns kafber, J Då hr W. i sammanhang med vårt yrvi kande på en senare afgångstid för posterna )b talar om den tid, då mun i allmänhet går ti ill sängs, så gör han sig saker till enjp väl stark öfverdrift, Hr W. anser attmedlj bosttågens nu varande afgångstid det äris ämpligt att siuta kontorsarbetet kl. 5. An-)k. tag nu att man vunne två timmar genarejst fgångstid, hvad blefve följden för kontors-)P ybetet, efter hr W:s egen teori? . Jo, att let finge sluta kl. 7 i stället. Är nu dettajla len tid då man iallmänhet går till sängs? Ift Påstår hr W. detta, så befara vi att det ir ban, som vill göra dagen till natt, för t utt låna hans eget älsklingsuttryck. di Men äfven om man med hr W, antager, ly utt det är nyttigt specielt för affärsverlden, h att ordna arbetet så, att man ej behöfverlm itervända till det samma efter middaga-) måltidens intagande, så är, med förlof, den reform han påyrkar ingenting annat än en lj; halfmesyr. I deländer, der rämnda sed ärf gängse, intager man sin middag alldelesjn icke kl. 5, utan kl. 6 eller 7 eller ännu gelå nare. När man så gör, kan det hafva nå b sot skäl för gig att anse daggsarbetet slud jadt före dagens hufvudmäåltid Man harly lå, om man arbetat sedan morgonen, med-o buonit ett ordentligt dagsverke, maa harlk vftonen ledig för familjelifvet, för studior å ller för förströelser och man har icke nåsot behof af en stark aftonmåltid, hvilket ta ullmänt anses ur helsovårdssynpunkt vara fr fördelaktigt. Hr W:s system, som väl på-n zallar, äfven det, intagandet af en lättare f altid under tiden mellan arbetets början f ch afslutande — hvad engelsmannen kalar en lunch, vi en frukostrisp — bort:b tager deremot inomot halfva dagen från ariP betet och sätter middagsmåltiden altförti-s ligt för att göra en kraftigaro aftonmåltid obehöflig. Det löser således icke det pro-!s blem, som dess upphofeman har i sigte, a Men nog om denna fråga, som egentligen f icke hörer till saken, Vi anhålla i stället!2 åh tilligga nigra ord i anledning af det!f obasvärade sätt, hvarpk hr W: rörer sig H oå insinuationernas slippriga mark, på hvil !e en han i slutet af sin artikel gilver sig!k tt. Det skulle vara, säger hr W., ett stortg Aftonbladsintresse, för hvilket vi ifra, Vilh svara bärpå helt rätt och slätt, att om vill såge på den personliga fördelen för dem, g som arbeta i vär och andra aftontidningar,n kunde ingentiog vara 058 angenämare än jt posternas nu varande tidiga afgångstid. Allalb medarbetare i vårt blad äro ötmingtone ense e lerom, att under den längre eller kortare!) tid, de varit tidningsmän, åe alörig haft det!e beqvämare än nu, då arbetet är slut kl. 12jo eller 1 på dagen och sedan hela oftermid-d dagen och aftonen lediga. Och hvad återjd vår tidving beträffar, så befinner sig den!? i sildeles samma belägenhet, som alla öfriga! tidningar, som med posten befordras, hvar-lt ken bättre eller sämre, och saken är såle-li des äfven ur dess synpunkt follkomligt lik-h giltig, Men det finnes deremot någon an-1 nen, för hvilken den alldeles icke är liky giltig, och det är — den läsande allmänhe-q ten, För henzo kan det icke vars likgiltigts om kon gezom oförnuftiga arordningar gård mista om fördelarne af den nya tidens snabba f