Aftonbladet – 30 oktober 1874, sida 3

att erhålla upplysningar angående de omständigheter, af hvilka ankomsttiden måste vara beroende, så må det förlåtag, om det hela för bra mycket sken auf, att man framkastar sia anspråk rörande ankomsattiden för att man dock skall kunna, såsom ing. gör, berömma sig af att hafva varit påpasslig och bevskat platsens handelsintres sen, under det man i sjelfva verket har till uppgift att motverka en väsentlig för ldel, som står till buds, nämligen tågens genare afgång härifrån om aftnarne. T Vi förklara emellertid, att om hr WallenIberg behagar använda sin officielia ställ ning och sitt stora personliga inflytande till en fortsatt agitation för bantågens hit komst om morgnarne så tidigt, som sig möj ligen göra låter, så skall ban i ogs städse Ifirna en trogen bundsförvandt, framför alt derför, mtt vi, i likhet med honom, anse sådant vara cn stor och väsendtlig fördel för rörelsen, men jämväl derför — det skola vi gerna medgifva — att detta vore, om rågot, ett verkligt Aftorbladsintresse,; ty för en aftontidning kan iagenting vara fördelaktigare än att så tidigt som möjligt på morgonen erhålla den post, utur hvilken en hufvudegaklig del af de underrättelser, zom itidningen meddelas, skall hemtas, och helt visst har ingen större oligenhet af den nuvarande sena ankomst tiden, än jast aftontidningarna. Deremot skola vi. fortfarande och efter förmåga bekämpa hr Wallenbergs sträfvande att beröfva den allmänna rörelsen till buds ståeade fördelar, endast och allenast för att han skall kunna främja förverkligandet af en sin perzonliga älsklingstanke i afseende å omstöpning af lefnadsvanorna här i hufvudstaden. Det tar sig onekligen högst egendomligt ut att se en handeleoch sjöfartsnämnd och des3 ordförande uti en fråga sådan som denna icke ha ett ord att säga om hvad som kan vara rörelsens behof, om hvad som kan vara nödigt och behöfligt för affärernas ändamålsenliga skötande, utan argumentera endast och allenast ur synpunkten af kontoristernes fördel. Visserligen är det med glädje vi finsa, hos hr Wallenberg, denna ömhjertade månhet om andras fördel och trefnad, och kelt säkert glädjas deröfver många med os3 — några kanske till och meå förvånas —; men en affärsman och statsekenom, såsom hr W., torde icke behöfva erinras derom, att man ipraktiska saker icke får låta hjertat ensamt tala. Så långt ifrån också, att hr W. på något sätt söker jäfya vårt påstående, att den ökade tid, som kunde vinnas för korrespondensen genom tågens senare afgång härifrån om aftnarne, innebure en fördel, medger han indirekt att detta skulle vara förhållandet. Han förklarar nämligen, att om tillfälle fannes att aflemna brefvan senare än nu, så skulle täfan i många fallförmk äfven dem, som vore benägna att sluta arbetet tidigare, att begagna sig af den utsträckta islemningatiden, Vore det nu icke fördelar i fråga, så vore det ju ingenting att täfla om, Äv det kter, hvilket vi påstå och hr Wallenberg sålunda medgifvit, fördelar förbundna med den utsträckta tiien för brefväxlingen, så tillåta vi oss spörja hvad som kan berättiga hr W. ait vilja förmena dessa fördelar för dem, som kunna vilja deraf begagna sig? Kontoristernas fördeb, äfven om den vore verklig — hvarom mera här är sannerligen icke skäl nog ati sätta å sido fördelar, som stå handeln och den allmänna rörelsen till buds. Besynnerligt har det också förefallit oss, det mäste vi medgifva, att finna hr W. tala i en förebrående ton om kontorsprincipaler, som, ehuru affärerna tillvuxit, icke vilja kosta på sig ökadt kontorsbiträde, Vihade eljest förestält oss, att sådana principaler, som visa sig sjelfve vilja arbeta, tili och med sedan solen gått ned, och äfven tillhålla sina biträden att använda sin tid till nyttigt arbete, skulle stå särdeles väl noterade hos en bankdirektör såsom kr W., hvilken väl borde ha erfarenhet derom, att det är troget och träget arbete, som alstrar välstånd och soliditet. Då hr W., såsem vi vilja minnas, någon gång förr i tiden uppstälde den satsen, att rikedom är uppskjuten pjutniog, så synes det ha varit sundaro och riktigare statsekonomiska grundsatssr, som iågo till grund för det ågkådnivgssätt, som sökte sitt uttryck i nämnda sats, än i det, som nu leder honom, då han vill för en förment -kontoristernas fördel uppoffra trafikens. Hvad hr W. menar med sitt två gånger upprepade påstående, att vi vilja göra dagen till natt, bekänna vi oss icke begripa och kunna icke förklara dess användande såsom härrörande från annat än en oklar. het i tanken, som visserligen är högst ovanlig hos den man, med hvilken vi ha äran byta meningar, men som torde ha sin grund i de svårigheter, hvari den vecklar in sig, hvilken skall försvara en svag sak, hälst då han sjelf icke kan undgå att inom sig känna dess svaghet. Vi ha äfven förr hört ordasättet förvandla dagen till natt, men då städse såsom hänsyftving på dem, som lättjefullt sefva under den till arbete bestämda del af dygnet; men icke är det väl vi som vilja främja något sådant, då vi tvärtom yrka att de förhållanden, om hvilka här är fråga, må ordnas så, att dagen må kunna användas till nyttigt och fruktbringande arbete, till och med en och annan timme längre, än sådant kan ske vid det dagsljus, som under denna latitud bestås om vintern. Då hr W. vill ordna bantägens afigång efter hvad han anser vara kontoristernas fördel, behagar han också alldeles förgäta, att posten beforårar äfven andra bref än handelskontorens och bankernas, Det gitves i vår hufvudstad tusental at andra personer — vi nämna exempelvis alla äm betsmän och en mängd idkare af andra yrken än handel — som jämväl erhålla och besvara bref, men äro af sina göromål hindrade att med sist nämnda bestyr taga befattning under de timmar på dagen, som hr W. vill anglå At brefväxling. Detkan dock äfven för dem vara af stor vigt att få besvara bref med omgående post och således af fördel att kunna dertill använda en eller annan timme på eftermiddager, då de fåledighet dortiil, En uppskjuten brefskrifning blir icke sällan en ogjord, och hvarken hr W. eller vi torde vara i stånd att uträkna hura många bref som blifva oskrifna till följd af olämplig afgångstid för posterna, Det är en sida af saken, som jämväl för postverket är af ganska stor financiell botydelzo och gom dess kiarsynte chef nog bäller icko förbisett, då han yrkat en förnuftig anordning af posttågen, . Våra uppgifter om de postförande kurirtågens afgängstider i andra länders hufvudorter föranleder från hr W:s sida den er