Aftonbladet – 30 oktober 1874, sida 3

Herr A, 0. Wallenberg och natttågen. Det af oss i gårdagsbladet omnämnda genmäle på våra artiklar om natt-tågen, hvilket vi fått emottaga af Stockholms handels och sjöfartsnämnds ordförande, hr A, O. Wallenberg, har följande lydelse: Till hr hufvudredaktören af Aftonbladet. Då ni uti många och stora ord behandlat frågan om afgångsoch ankomsttiderna för natttågen, sedan Östra stambanan blifvit öppnad för trafiken, och dervid på ett sätt, som får stå för eder räkning, anfallit handelsoch sjöfartsnämnden och i synnerhet undertecknad, dess ordförande, torde min åsigt i den vigtiga frågan jämväl böra underställas edra läsare. Innan natt-tågen började, petitionerade handelsoch sjöfartsnämnden för natt-tågens tidiga ankomst och afgång kl. 6 e. m. från hufvudstaden. Detta skedde i syfte, att ankommande bref skulle kunna vara utdelade till kl. 10 f. m., på det att erhållna order skulle kunna utföras dels före börstimmen, som bestämdes från kl. 12,15 till kl. 1,15, och man derefter skulle kunne hafva rymlig tid att skrifva och inlemna de bref, som med natt-tåget skulle afcå. Härigenom skulle vinnas, att kontorsarbetet i de flesta fall kunde afslutas till kl. 5 e. m., och de många, som dermed äro sysselsatta, kunde hafva sina aftnar lediga, hvilket åtminstone af det stora flertalet, frågan i sjelfva verket gäller, erkännes såsom en förbättring i deras ställning. Den då af handelsoch sjöfartsnämnden uttaJade önskan vann endast i någon mån afseende. Natt-tågen ankommo omkring kl. 9 f. m. och kungl. posten, förmodligen för att bespara aflöning till några extra ordinarier, använde 2 å 3 timmar för brefsortering och utlemning, så att affärsmannen just nätt och jämnt hann att läsa sina bref, innan han skulle begifva sig på börsen. Afgångstiden sattes till kl. 6,30 — och sedermera till 6,45. Derjämte fordrade kungl. posten, att de rekommenderade brefven skulle vara inlemnade 2!, timmar före tågens afgång, hvilken tid äfven torde få anses mycket rymligt tilltagen. De orekommenderade skulle inlemnas 1, timme före afgången. — Sådan var ställningen, då tiden för Östra stambanans öppnande nalkades. Handelsoch sjöfartsnämnden har icke velat låta komma sig 11 last någon försummelse och derför i god tid till kungl. trafikstyrelsen ingifvit en skrifvelse, uttryckande önskan om natt-tågens ankomst till hufvudstaden kl. 7,15 f. m., hvarigenom, utan att kungl. postens goda mak med brefsorteringen stördes, affärsverlden kunde få sina bref ett par timmar före börsen. I afseende på afgångstiden förklarade sig nämnden belåten med den sammas bibehållande, ty det var under dagens lopp, nämnden önskade en tillökning för korrespondensens skötande och icke en anordning, hvarigenom all korrespondens under vintermå naderna skulle taga sin början, sedan solen gått ned. Nu har nämnden af kungl. trafikstyrelsen erhållit ett svar, att ingen ändring uti ankomsttiden för närvarande står att vinna, och någon ändring uti afgångstiden har icke af nämnden blifvit begärd. Emellertid må det erkännas, att den förbättring vunnits att, om trafikstyrelsens förslag gillas ai k. m:t, få vi genom Östra stam. banans öppnande under instundande vinter bättre än under förliden vinter och lika bra som under nu tilländalupna sommar. Men dermed är ni icke belåten, utan förhånar i stället den sträfvan, som afser att alt dagsljus, som under denna latitud bestås om wintern, skall användas till kontorsarbete och icke, såsom tillförene, kontoren stängas några timmar under dagens lopp, hvarigenom kontoristerne påtvingas en ledighet vid dagsljus, som de sedan dyrt noj få betala genom att återtaga och sent in på aftonen fullfölja arbetet vid gas eller lampsken. Låt oss vara ense om, atfni som hufvudredaktör och jag såsom bankdirektör helt visst i hvarje fall kusne afsluta våra göromål före kl. 5, men våra biträden äro de, som få det sämre genom den anordning, ni förordar. och jag dristar påstå, att jag i denna sak förfäktar mina och andras biträdens gagn och bästa vida mer än hvad ni gör. Väl är det sant, att eder tidning, genom att läggas i press en eller två timmar senare, kunde komma att innehålla några notiser, hvilka nn möjligen komma att först blifva synliga i någon morgontidning, men detta är verkligen ieke af så stort intresse, att man endast af denna anledning alt mera skall göra dagen till natt och från familjelifvet och det hederliga umgänget utestänga alla de unge män, som nu tjenstgöra på våra handelskontor. Jag vill ieke förölja, att ni torde kunna påräkna medhåll afen eller annan kontorsprincipal, som, ehuru affärerna tillvuxit, icke vill kosta på sig ökadtkontorsbiträde och derföre gerna såge att brefven finge inlemnas då man iallmänhet går till sängs. Men alla de, som ännu icke glömt att de varit unga, och de, som äfven med fara för åsidosättande af sin egen beqvämlighetshänsyn (ett praktfullt uttryck, som ni använder) jämväl tänka litet på andra, skola inse det orimliga uti sådana anordningar, hvarigenom förmiddagen utan nytta och utan tillfredsställelse slumpas bort. Nu säger ni visserligen att den, som behagar, kan lemna in sina bref tidigare, men den ringar ste erfarenhet om det verkliga förhållandet gifver vid handen, att täflan i många fall och söluktighet i andra vålla att afförsbrefven sällan aflemnas förr än sist på posttimmen-. Om såsom ofvan blifvit anfördt både ni och jag alldeles oberoende af bantågens afgång kunna intaga våra middagsmåltider, så går eder qvickhet att tala om middagsätare-intresset i vatten. Den har dock verkat att obetänksamma eftersägare tala redan om att hela frågan ingenting annat gäller än att få spisa middag på franska sättet, då det tvärtom är frågan om att motverka aftonarbetets utsträckning för alla dem som arbeta på kontoren. Detta är frågan och ingenting annat. Men skulle er åsigt göra sig gäl Tande, gå få vi aldrig natt-tågens ankomst tidigare än nu, ty då säga vederbörande helt visst: Stockholmsborna hafva erhållit en utsträckning i tiden för brefs besvarande och dervid får det bero. Ni har behagat anföra att natt-tåg afgå ännu senare från Berlin, Wien, Paris m. tf. orter, men ni glömmer underrätta edra läsare att liknelsen haltar, då man uppställer exemplet af stora centralpunkter, der dussintal tåg hvarje dygn ankomma och afgå, med Stockholm, som kan sägas ligga uti ett hörn af det europeiska järnvägsnätet. Ni har icke upptagit till bemötande den del af frågan, hvarigenom den rayon, till hvilken personer, boende utom Stockholm, kunna till sina hem om aftonen återvända, blir mindre. Bibehålles nu varande anordning, anländer man till Norrköping före midnatt. Går deremot eder och postens önskan i fullbordan, kommer man först M morgonsidan till Norrköping, och handelsstaen Göteborg får Stockholmsposten midt på dagen i stället för tidigt på morgonen. Men alt detta betyder naturligtvis ingenting i jämförelse med edert stora Aftonbladsintresse. Af nu an: förda torde ni vid närmare begrundande finna lämpligt ändra öfverskriften på er artikel från Handelsintresset eller middagsätare-intresset till Aftonbladsintresset eller alla kontrar ,) hvaremot jag förklarar mig villig underkasta mig ert hot, att en minnestafla skulle uppsättas på Stockholms börs till skam och nesa för dem, som, i likhet med handelsoch sjöfartsnämnden, sett det vara eftersträfvansvärdt att kunna utföra större delen af kontorsarbetet före kl. 5 e. m., och motverka all sträfvan att göra dagen till natt. Om plats i eder ärade tidning för detta genmäle anhålles. Stockholm den 28 Oktober 1874. Ödmjukligen A. O. Wallenberg. Då vi tillåta oss att vid denna uppsats foga några erivringar, skola vi, att börja med, bedja få påminna den ärade insändaren derom, att vi så mycket mindre kunna ha någonting att invända mot hans och handelsoch sjöfartsnämndens yrkande om