Aftonbladet – 30 oktober 1874, sida 3

man i landsorten får en underrättelse en dag förr eller senare, Väl möjligt; men om så är, kan man ock med lika mycket fog utsträcka påståendet nöget längre och säga att det är likgiltigt, om underrättelserna bekommas några dagar eller veckor förr eller genare, och mB man då eå gerna först som sist bryta upp järnvägarne och rifva ned telegrafiråda såsom alldeles onödiga påhitt; ja, hvarför icke, medan man är i forten, slö sönder snöllpressarno och förklara sjelfra boktryckerikonsten öfverflödig, så mycket mer rom den nödgar ev hel hop ungs män att arbeta vid gasoch lampsken gamt utestänger dem under aftnarne från familjelifvst? Underrättelserna leta sig nog i sinom tid fram på hörsagornas väg. Vi ha dock för vår delen annan uppfattning af saken, och ehuru viffå ökadt arbete genom den reform, vi påyrka, och ehuru den för vår tidning särskildt är i ekonomiskt hänseende alldeles likgiltig, så bekäpna vi att vi verkligen anse oss såsom idningsmän ha ett intresse i saken, det nämligen, som vi anse fullt lofligt och eftersträfvansvärdt, att vi önska blifva satta i tillfälle att på bästa möjliga sätt fylla det värf, som är vårt, till gagn för den allmänhet, i hvars tjenst vi arbeta.