uppnått 66 oints; E. A. Lundin 53 d:o; KE. Ingman 51 N:o; B. W. Widenberg 50 d:o; C. T. Littorin 49 d:o; P. Hasselberg 48 d:0; af 4:de kompaniet: K. A. Holm. som uppnått 68 points; M. Lindqvist 55 d:o;. A. Wahlin 54 d:o; S. M. Malmberg 53 d:o;. F.x6. Malmberg 52 d:o; Hj. Bergstrand 52 d:o; C.E..O. Blomqvist 51 d:o. — Folkrättskongressens i Bruxelles slutförklaring. Protokollen till denna kongress, hvilkens förhandlingar räckte något öfver ön månad, från den 25 Juli till 27 Aug., utgöra ett folioband på 311 sidor. Samlingen af kongressens beslut bär titeln: Förslag till en förklaring rörande krigalagarne och krigsbruken; och islutsammanträdet den 27 Aug. uppstälde kongrezsen ett allmänt uttalande öfver detta sitt .förslag, deri den framstälde de synpunkter, ur hvilka förslaget borde uppfattas. Viltergifva här nedan efter G.-P. denna slutförklarivg: Den kongress, som på h. m:t kejsarens af Ryssland inbjudning sammanträdt i Bruxelles för att rådslå om förslaget till en allstatlig förordning om krigslagarne och krigsbruken, har nu undersökt det förelagda förslaget, dervid ledd af samma anda, som åstadkom kongressens sammankallande, och som af alla vid den samma företrädda regeringar helsades med sympati. Denna anda hade redan 1868 kommit till uttryck vid den förklaring, som då mellan alla regeringar utbyttes rörande bruket af exploderande gevärskulor. Det faststäldes enhälligt, att odlingens framåtskridande måste medföra den möjligast stora lindring af krigets olyckor och att det enda lagenliga mål, som staterna under krig få hafvä för ögonen, måste bestå i fiendens försvagande, utan tillfogande af onödigt ondt. I dessa grundsatser samstämde man då allmänt. Ställande sig på samma ståndpunkt, sluter sig kongressen i dat till den af kejsarens af Ryssland regering uttryckta öfvertygelsen, att ettytterligare steg bör tagas, och det medelst en granskning af de allmänna krigslagarne och krigsbruken, så väl i det syfte att noggrannare utstaka dem som i samfäld åstundan att uppdraga vissa till möjligaste inskränkning af kriget afsedda gränser. Det sålunda regelbundna kriget skulle draga med sig färre plågor och vara underkastadt färre af de olägenheter, hvilka uppkomma af Otryggheten. det oförutsedda och de af striden stegrade lidelserna; det skulle altså verksammare främja det resultat, som bör vara dess ändamål, nämligen återställandet af goda förhållanden och en fastare och mera varaktig fred mellan de krigförande staterna. Kongressen har trott sig icke kunna bättre motsvara denna mensklighetskänsla än genom att sjelf låta sig ledas af samma tanke vid andersökningen af det förslag, som skulle vara föremål för hennes handläggning. Dei förstaget införda ändringarna, de utläggningar, förbehåll och särskilda meningar, hvilka ombuden trott sig, på grund af sina rogetingars föreskrifter och särskilda åskådningar eller sina egna personliga åsigter, böra upptaga till protokollet, utgöra summan af kongressens arbete. Kongressen tror sig kunna öfverlemns det samma till de vederbörande regeringar, hvilkas fullmäktig hon är, såsom en samvetsgrann undersökning, hvilken kan bilda grundvalen till ett följande utbyte af åsigter och en utvidgning af Geneve-konventionen af 1868. Dethemställes till regeringarna att öfverväga, hvad som i föreligande arbete kan blifva föremål för en öfverensommelse och hvad som torde kräfva en mognare undersökning. Till slut uttrycker kongressen den öfvertygelr sen, att hennes öfverläggningar i alla händelser hafva kastat ljus på hithörande vigtiga frågor, hvilkas ordnände, i fall det fråmginge såsom frukt af allmän samstämmelsge, skulle utgöra för menskligheten ett väsentligt framsteg, Den tyska, halfofficiella Provincial-Korrespondenz yttrar rörande detta protokoll, att kejsar Alexander visserligen ej genom Bruxelles:kongressens förhandlingar fött sina afsigter och önskningar uppfylda, men att dock den höga och ädla grundtanke, som ledthonom, vunnit allmänt och glädjefullt godkännande hos alla makter, samt att dessa förhandlingar, som nu egt rum, redan innebär ett kraftigt frö till vidare utveck: ling i samma riktning. Tyska regeringen, hvilken redan på förhand egnar kejsar Alexanders ädla atsigter sin lifliga medkänsla och villig medverkan, och som just fv i det vigtiga förslaget om landstormen till grundsatsen stält sig på Bruxelles-förklaringens mark, skall äfven framgent vid hvarie tillfälle gerna Adsgalägga sin sgammanstämmelse med ryska regeringens uppfattning och safsigter samt för sin del afgjordt bjuda handen till ytterligare genomförande af kejsar Alexanders stora tanke. — Arkeologiskt. Från Värberg skrifver en korrespondent till Göteb. P. den 24 dennes: Jag har några nya arkeologiska rön att meddela. De tillhöra dock stenåldern. Halland är af arkeologerne prisadt för sina många fornfynd, och ännu finnes mycken ouppodlad mårk, mossar och hedar, der man kan hoppas påträffa mera i den vägen. Bland andra orter kan jag nämna Rolfstorps socken. I somras köpte jag af en bonde från Stenaljung i nämnda Socken en utmärkt vacker och väl bibehållen -hålmejsel af ljus flinta, och för några dagar sedan kom en annan bonde från samma ställe och utbjöd en halfmånformig skrapare af mörkblå flinta. Båda verktygen hade hittats vid torfupptagning. Enligt den siste hittarens utsago finnas der omkring 40 tunnland ljungmark och mosse, der ofta flintsaker hittats; som sällan kommit i samlares händer. Det är så mycket lättare att ihågkomma denna ort såsom en fyndort från stenåldern, som, utom Stenaljung, man der har namnen Stensered samt N. och 3. Stensjö. I dessa dagar har jag likaledes erhållit ett halffärdigt flintredskap, slipadt på ena sidan, troligen ämnadt till en rätmejsel och Hittadt vid plöjning, en trekantig sågtandad pilspets af mörbrun flinta, funnen på sjelfva stranden bland tång och snäckor vid Södra Näs samt en större flintspån eller tveeggad flintknif från Apelvik. Med det sist nämnda redskapet är den omständigheten förknippad, att det hittades vid sandtägt i en låg sandkulle nära a a a RR LR RR