Aftonbladet – 27 oktober 1874, sida 3

vi skratta och gyckla med eder, derför att vi veta att ni tycka om det, så kalla ni oss bjertlösa, och äro vi tystlåtnå, enkla och beskedliga, kalla ni obs ledsatnia och damma, och då trötta vi såer obeskrifligt! Det fins intet sätt att göra eder till lags; det bästa vi kunna göra är derför att gå vår egen väg; kanske då, när mot: gångens, sjukdömens, sorgens, förlusternas dögar komma, skall det bli oss förunnadt att bevisa vår kärlek, och då skall ni icke längre betvifla den Miriam log, och det täcka rodhande ansigtet hade ett Vikst uttryck af trots, men de sänkta ögonen stodo fulla af tårar och en tår föll på blommorna i hennes knä, Miriam, sade Cyril med låg röat, ni är en ängel; ingen man är eder värd: Ack, ja, I ären alla färdiga att kalla oss änglar, att älska oss ömt och att i kunna lefva utan oss, men ändå bedörnen 088 orätt; I veten att så är förhållandet, men likväl handlen I på samma sätt. Jag är icke god, icke hälften så god som min syster Ruth. Jag tycker om att oga vackra kläder och prydnader, att fara på baler och till teatern; men jag skulle med glädje afstå från alt detta, jag känner attjag skille det, om jag älskads någon mycket högt; och jag skulle icke alls sörja öfver att vara fattig, mycket fattig, att sjelf laga maten och ej hafva några tjenare, utan sjelf passa upp på min mas, för att visa honom, hurra trefligt och vackert hemmet kan bli, om en hustru rätt älskar sin man. Tant skrattar alltid åt mig, då jag talar så, och hon säger att jag är ett oförståndigt barn, som ej vet hvad fattigdom vill säga, men det vet jag ganska väl, ty Ruth och jag voro fattiga; ibland hade vi inga pengar alls i huset, och det var en riktig högtid, då jag