Aftonbladet – 27 oktober 1874, sida 3

och yttrade i en ton, söii skulle vara förebräende: sHvarför berätter icke ni er hemlighet för thig, mr Thorsiton, liksom jag sagt er min? Men jag vet deh rödan, och det göra både tant och Charles med. Ni är förlofvad med miss Roe! — och vi äro alla så! glada, emedan vi tycka mycket om hennej — jag menar tant och jag, och det skall säkert äfven hon göra, då han blifvit bekant med hehne. För första gången, sedan hon yppat sin hemlighet, såg Miriam upp på sin foljestar I gare, liksom hon hade väntat ett svar; men! just i det samma hördes ljudet af ett bkdon på landsvägen. Ett dämpadt utrop ljöd j från Miriams läppar; nyfiken, darrande, knappt vägande andas, med framsträckt; hufvud och hopknäppta händer, stod hon orörlig och lyssnade. Bullret upphörde hastigt; vagnen hade stannat. Miriam hade inom en sekund hoppat öfver stättan, ilade öfver ängen och var nu vid trädgårdsgrin den, som häftigt slogs upp. Cyril såg Charles Hartwell skynda henne till mötes med utbredda armar, hörde ett gemensamt utrop; af Charles!s — Miriam! — och denna flicka, hvars hand Cyril aldrig under sin: brinnande kärlek vågat trycka, slöts i en annan mans armar, medan hon lindade sina om hans hals och utan tvekan eller blygsel emottog hans ömhetsbevis. i Då Miriam ändtligen erinrade sig mr Thornton, skyndade hon tillbaka till grinden för att ropa på honom; hon gick till och med, i kapten Hartwells sällskap, ända fram till stättan, men han var försvunnen. Hon blef förvånad; hon erinrade sig icke, att en half timme förgått, sedan hon skiljts från Cyril,