Aftonbladet – 27 oktober 1874, sida 3

men det är så svårt för mig att nu kunna förställa mig, Hvad nu tant skall skratta åt mig! Nå ja, ast gör i det hela ingenting, ty han kommer i morgon och a8 får hela verlden veta ået. Under det hon talade, upptog hon ett bref ur fickan, såg på det, log och lade det tillbaka i sin ficka. Öyril igenkände sin vän Hartwells stil. Men nn bör jsg ers, sade Miriam, natt ji icke gratulerar inig eller säger ett onda ord om sakon, LBEt osg emellortid skynda tillbaka hem, ty tant väntar på oss med te; komma vi ej ur skogen, innan det blir mörkt, så gå vi kanska vilse och få gofva ute i vilda skogen, och ni får breda löf öfver mig, som sparfven glorde mad de små barnen. Sedan Miriam väl blifvit qvitt bördan af sin hemlighet, var hon sig ejelf Etor lik, lekföll, glad och tonklös. Hon dansade fram på stigen under gladt prat, än om de gula ankungarna, hvilka hon sett vid Manor Farm, än om en picnic, som de haft i Scarborough, då Charl... kapten Hartwell hade gjort sitt anbud, och än om den vackra, nya klädning, som just denna dag hade kommit från London och som kon skulle begagna dagen derpå Och så hoppades hon, att mr Thornton ville förrätta vigseln, och vidare hoppades hon, att han skulle komma till deras eommarhom lika ofta som förut, under den vecka, som han ännu dröjde på landet, ty Charles — här tystrade hon med ens, men då hon uttalat hela namnet, tog hon ej tillbaka hvad hon sagt, tvärtom upprepade hon med dämpad, mild röst: ty Charlos tycker så mycket om er. De hade pu bunnit fram till stättan, som förde till ängen, vid hvars andra sida trädgården vid Bockbam låg. Med foton på stättan, stannade Miriam några ögonblick