Aftonbladet – 27 oktober 1874, sida 3

fick en ny klädning eller hatt — men jag var så lycklig ändå, Gifve Gud, att ni alltid må blifva det, men icke i fattigdom och försakelser. Den man, som älskar er, skall tryggt förlita sig på et penkärlek; han skall läsa den i era ögon, annars är han er icke värd. Cyrils röst darrade af rörelse; han talade fort och visate knäppt hvad han såde;j han visste blott hvad han hade att säga; hvad han längtade att uttalä, inet orden ville ej koinina öfver hans läppar, Miriam hade antagit en mycket sorgbunden min och plockade häftigt sönder blommorna i sitt knä. Men det fins en, som ej vill tro på min kärlek och som ofta varit svartsjuk och orättvis, I synnerhet i Londop, Ibland ville han ej komma till oxs på flere dagar; emedan — emödan jag bar en vacker drägt öch såg bra ät, och andra än hal funnos, som kade mig det. Tycker ni ej, att det var grymt af honom, mr Thornton? Men gaf ni honom aldrig anledning till svartsjuka? Kom väl i håg, att en stark kärlek ej kan finnag utan svartsjuka, och hvad som för er var blott ett skämt, skulle måhända för den man, som älskar er, kunnat blifva hela hang lifs olycka och förderf. Det förbjude Gud! sade Miriam och spratt till vid Cyrils djupt passionerade röst; men jag tror ej, att Charles hjerta skulle krossas ens för min skull, ehuru han visst alltid är-färdig att hota med, att han skall skjuta sig. Så der, ja! utbrast Miriam, i det hon hastigt rodnande gteg upp, har jag icke nu ändå förrådi min bemlighet för er — så enfaldigt! Och jag. som tänkte, att det skulle bli en öfverraskning och att ni icke skulle , wvoia något, innan han kom,