Aftonbladet – 27 oktober 1874, sida 2

STOCKHOLM den 27 Okt. Arbetarfrågan i England. Journal des Debats, hvilken egnar en synnetlig uppmärksamhet åt de sociala rörelserna i England, innehåller i sitt nummer för förliden lördag en ypperlig artikel af Paul Leroy-Beanlieu om de storartade arbetsinställningar, som under senare tiden egt rum på kolindustriens och malmföräds lingens områden, Denna artikel, som på ett upplysande sätt visar, hur arbetarne, äfven då de äro på det kraftigaste sätt understödda och bäst organiserade, ständigt draga kortaste strået vid sina försök att tillivinga sig för höga löner, är af följande lydelse: De bref, som Journal des Debats infört om kongressen för befrämjandet af den sociala vetenskapen, ha visat oss, hur Eng: lands höge herrar lägga i dagen sina sympatier för den arbetande befolkningen och bemöda sig att upptäcka medel att förbättra dess öde, För visso kan man icke tänka sig något upphöjdare och mer hänförande än alla dessa tal: de liberale och konser: vative lorderne tyckas, under dessa höstsammankomster, ha slagit vad att öfverträffa hvarandra med afseende på glöden af sina demokratiska trosbekännelser. Emellertid fräåtos en stor del af den engelska industrien af ständiga arbetsinställningar. Den jordbrukande befolkningen hotas af samma onda. En mängd kolgrufvor och lärnverk är stängda, emedan egarne nedsatt arbetslönerna med 15 till 20 procent mot de föregående årens, Farmers, som före skörden anföllos med en strike af arbetarne, hvilka ville ha sina arbetslöner höjda och icke kunde tilltvinga sig det, börja nu gå anfallsvis till väga, ock, under förevändning att skörden är riklig, nedsätta jordbruksarbetarnes löner med en shilling i veckan. Oss förefaller det i sanning som hade medlemmarne af den gsgocialvetenskapliga kongressen handlat klokare, om de, i stället för att hålla de filosofiska och ömhjertade tal, som applåderados på kongressen, gripit sig an med en allvarlig och grundlig undersökning af resultaten at arbetarnes senaste. härnadståg mot arbetsgifvarne. At fakta framgår den sanringen, att den största osäkerhet blifvit den engelske arbetarens lott. Då en industri förkofras, kräfver den högre löner — vi ogilla den ej derför; men den stegrar sinå anspråk till öfverdrift och fordrar en förhöjning af 20, 30, ända till 40 procent; den gör strike för att erhålla förhöjningen, och den vinner sitt mål. Men just striken och de höga prisen för kroppsarbete desorganisera industrien, En reaktion inträffar; arbetegifvarne, i sin ordning, vilja åter göra gällande de gamla lönerna. En ny strike utbryter och slutar vanligen med arbetarnos nederlag, likasom den första slutade med deras seger. Då fordom en löneförhöjning i industri kom till stånd, erhöllo arbetarne den definitivt; det vill säga, att det nästan aldrig hände, att arbetsgifvarne gjorde anspråk på att komma från ett medgifvande i detta hänseende; nu deremot eger en ständig växling rum och man kan ej gerna påstå, att ett sådant förhållande är tillfredsställande. Senare och egendomliga underrättelser sätta oss i stånd att bedöma det onda i hela dess vidd och göra oss reda för den mängd penningar, som förspilles genom dessa nya förhållanden inom industrien. Hela verlden känner till namnet trades unions, dessa väldiga föreningar af arbetare tillhörande samma yrke, hvilka äro på en gång organiserade för kriget, det vill säga för strikerna, och för fredens värf, det vill säga för ömsesidigt bistånd och för pensioner. Den största af dessa trades unions är grufarbetarnes förening, Amalgamated Association of Miners. Den har en kraftig organisation: en kongress af delegerade från olika distrikt, der föreningsmedlemmar finnag, hålles hvarje halfår, för att Bysselsätta sig med angelägenheter, som angå föreningen, Times lemnade för icke länge