Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 3

och yttranden den bekännelse, han så gerna ville göra. De hade redan en stund gått inne i skogen under de höga träden, genom hvilkas kronor solen nedsände ljus och skuggor. Luften var frisk och full af vällukter, de hade vikit af från dea allmänna gångstigen och vandrade genom vackra, små lunder och öfver ljusa, öppna platser, der Miriam vid hvarje steg stannade oeh utbrast i rop af beundran, Än fängslades hennes uppmärksamhet af en mossa, som Gyril plockat, ät af on ekorre, hvars raska hopp aflockade henve utrop af förtjusning, än af en brokig fjäril. Ni tycker visst att jag är mycket oförståndig, mr Thornton, yttrade hon slutligen, liksom ursäktande, men jag har så litet fått se landet; Jag har alltid lefvat till sammans med min syster Ruth i London, och endast högst sällan kunde vi tänka på att lemna taden, emedan alla resor voro så dyra. Jag kommer ihåg en gång, då jag hade varit illa sjuk och någon skänkte mig en pen Jag blef först mycket glad öfver len, men sedan påminde den stackara krukväxten mig ständigt om landet och ingaf mig en så stark längtan att komma bort från den qvalmiga, fula gatan, att jag grät, hvarjo gång jag såg på blomman, Hvad 2 tycker det är länge seaan aen uuen:s (Forts.)