Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 3

afhbålla sig från att i detta ögonblick bekänna sin kärlek; han hade beslutit, att det skulle ske denna dag, men de botunno sig nu på en allmänt begagnad, öppen gångstig; han ville dröja, tills skuggan af sko gens träd dolde henzo och honom för hela den öfriga Verlden och tillät dem att glöm. ma alt utom sig sjelfva och sin kärlek, Som Cyril fortfarande var ovanligt allvarsam, hade Miriam ensam hela besväret med konversationen, on skyldighet som icke tycktes vara henne besvärlig, ty tungan rörde sig lika ledigt som de små fötterna, hvilka snarare flögo än vandrade på marken. Hon hade en mängd minnen att språka om. Påminner ni er, sade hon, första gången vi träffades? Jag mins det så väl, Hur Keeper skrämde mig! (hon böjde sig ned och Tap Ae på hufvodet) då dög jag ock:å kapten Hartwell förata gån, gen. Det käns å underligt att tänka till baka på, huru ex fak var från början Ja, det käns underligt, gyarade Cyril ätvel lag mins den dagen så väl; ni hade en jasmingvist i er hatt. Hade jag det? sade Miriam och sbg förvånad på honom; sb ögat. att pi kan erinra ex det! Jag trodde aldrig att hor rar skullo nedlåta sig till att observera dy lika småsaker. : Detkan finnas ting, som äro emåsaker i nig sjelfva, men hvilka upphöra att vara detta, då de blifva känslor, Ja, ni har rätt, svarade hon mycket sakta och fortfor en stund att gå tyst och tankfull. Cyril såg på henne med en öfverraskning, nästan lika stor som hans kärlek. Alårig hade han sett Miriam så mild, så öm, så Me fran) hjertlig, nästan aftvingande honom genom sing oskyldiga miner