Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 3

vinna, dels i mycken oOnatur, som måste bort, och dels i en mängd resurser, som b,pa förvärfvas. Bland de lyten, som vistgdde hans första uppträdande, må aNDökas en ofta omotiverad sträfvan efter hyperromantiskt dunkel hos timbre och ctryckssätt äfvensom en obehaglig ,rytning, som störande verkar på intrycket af deklamationen. Att han understv:udom detonerade och att hang Lion var tämligen enformig tillskrifva vi gerna nybörjarens rädsla och ovana, Hållning och gester voro i allmänhet berömvärda. De verkligen vackra numren, serenaden och slutsången, lyckades honom icke så väl, som åtskilliga moment af minåre värde. Att döma af publikens bifall var hr Salomans debut en succds Pyramilal. Det ligger någonting generöst till srund för denna, nu mera sjeliskrifna, slösrktiga uppmuntran åt hvasje musikaliskt lärospån å seenen, men ätven om man börtser från de möjliga faror för debutantens solikritik, hvilka deroti kunna innebo, borde man likväl besinna, huru bitter konst. värens erfarenhet ofta blifver, då han i en framtiä jämför sparsamheten hos det bifall, han förtjenat, med öfvermåttet hos det, som han fått till skänks. Fru Stenhammar inlade sin gedigna konstärlighet i Leonorasg tämligen matta parti ich skördade en rättmätig triumf af andra, iktens aria, som blott genom hennes förräffliga utförande deraf skänkte åhörarne, ikhaltig njutning. Äfven i birolerna Upp: väres operan förtjenstfulltoch balletten Föreer rätt mycket lif och rörlighet, Den detorativa utstyrseln är deremot öfver -höfran torftig. Den norska sångerskan fröken Holmboe ippträdde sistl. fredag å Stora teatern med: renne konsertaummer, Arioso ur Profeten