Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 3

stämningen är patetisk och melankolisk är visserligen icke ett fel, men denna melankoli är icke det nordiska nåtionallynnets, utan den nytyska romantikens. Det vemod, som framträder t. ex. i våra folkvisor, är gällan sjukligt, utan rörande just geno; innerlig friskhet, då des uppenbarar en saknad, eller ännu oftare en försakelse, samt belyser glädjens och njutningens hehag ges nom att påpeka deras flyktighet; hvaremot tyskarnes till oss importerade zerrissenheit är ett slags rufvande öfver en smärta, som är till för sin egen skull, och kommer mycket nära den sorg, som Gscijer kallade synd, En sentimentalitet af denna art röjer sig understundom hos hr Byströms vackra komposition i ett visst oroligt ökande, ett öfverflödigt förberedando, mystiska pianiesimoeffekter, knäppningar på violingtrvängarne m, m., hvilket är af ypperlig verkan såsom krydda, prolndiam .o. 8. V., men deremo;, icke tillräckligt för att få uppträda säsom hufvudsak. I afseende på detaljernas om vårdnad är andantet särdeles anslående, likasom det röjer ett redbart arbete, stödt på gedigen kunskap, I finalsatsen: sista afdelning frambryter en frisk styrka, som rycker åhöraren mod fje och förlånar sym fonien ett-förtaantigtslutinttyck. Det vore om srtighet mot publiken och. en icke mor än billig aktningsgärd åt kompositören; om man snart å nyo äter gåfve den intressanta tondikten. Jämte sin tre år yngre syster Martha är den år 1844 komponerade Stradella enligt vårt förmenande atträkna bland operaverldens mest framstående representanter af le genre ennuyeux, Mozart har kunnat skildra Spanien, Auber Italien och Rosaini Schweiz, men så egde desse mästare, hvar i sin grad, det divinatoriska snille, som all: