Aftonbladet – 26 oktober 1874, sida 2

LR SET AR mA ee NT UNT ET —— vackre, belefvade herrs, hade stått mycket högt i Paynces ögon; men som en profet aldrig aktas i sitt eget land, så sjönk är ven Cyril ohjelpligt, alt sedan den dag, då hon hade sett hans föräldrar — bara simpelt folk, sade hon; inte stort bättre än, jag sjelf; för alt hvad han tar sig höga, miner och för alt väsen, man gör at ho. nom. Då mr Thornton kom till Beckbam, stoä Miriam redan ute på tranpan, och Cyrik tyckte sig aldrig hafva funnit henne vackrare. Hon var på ett högst intagande ch täckt sätt utrustad för sin Skogspromenad; ioke som Mary skulle varit det — ; en stark bemullsklädning, en bredbrättad hatt och skinnakor med tumstjocka gulor och en mil för långa — nej, Miriams kängor voro, ehuru med ett visst anspråk på höllbarhet, de näpnaste små fotbeklädnader, man gerna, kunde se — icke afsedda att döljas, utan tvärtom att kokett sticka fram nedanför den graciöst uppfästa klädnvingen. Hvad hatten angår, kunna vi blott säga, att den var värdig det täcka ansigte, den skuggade. I der med en fin baridske försedda högra handen höll hon en stadig käpp, hvarförutan ingen ung stadsdam anser sig kunna göra en längre promenad på landet, Så snart hon fick se Oyril, skyndade hon med snabba steg konom till mötes, räckte honom väns ligt handen och tillät honom behålla den sluten i sin, medan hon sade: Hvad jag är glad öfver att ni kom! Dagen har förefallit så grufigt lång, och jag vet knappt hur det skulle gått med mig, om ni hade glömt ert löfte, Nej, ni behöfver icke vänta; tant kommer ej med, hon är rädd för långa promenader, och ni får visst inte gå in till henne nu, ty då skulle hon hålla er för länge dvar och jag läng